Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
169
som den gamla ländermansaristokratien 1). Vägen till inflytande
genom deltagande i statsstyrelsen blef ingalunda afspärrad genom
enväldet; de gamla ätterna hafva bevisligen i rikt mått begagnat
denna af Sars s. k. nya källa till makt — den gamla var ju
själfstyrelsen i fylkena —, sålänge det inhemska konungadömet
varade, och — för att tala med Storm — lika länge bevarade
aristokratien sitt politiska inflytande.
Att uppställa enväldet såsom grunden till
aristokratiens-undergång synes vara att vända saken upp och ned. Det är
ju tvärtom den norska aristokratiens egendomliga art och
relativa svaghet, som möjliggjorde Norges tidiga envälde. Just
därför att den norska aristokratien mera haft sin rot i
krigsförfattningen och tjensteförhållandet till konungen än i själfstyrelsen,,
i sammanhang därmed att dess rikedomar lågo mera utom landet
än inom detsamma, hvarföre deras källa utsinade, då
vikingatågen upphörde, och storhandeln, som en tid blef en ersättning
för röfveriet, gick öfver i hanseatern as händer— just dessa
omständigheter och ensamt de kunna förklara, att enväldet
någonsin kom till stånd. Sedan blef visserligen enväldet grunden
till Norges politiska vanmakt under unionstiden, men detta hade
aldrig ensamt kunnat åstadkomma en sådan verkan, om icke
Norge inom sig saknat medel att underhålla en sådan
aristokrati, som af tiden kräfdes. Hade Norge bevarat sitt inhemska
konungadöme, så hade ock utan tvifvel den norska
stormansklassen fortfarit att lefva sitt forna lif, fast naturligtvis icke så
rikt som under vikingatiden, och hemtat näring som förr från
den inhemska konüngatjensten; men nu täpptes denna kalla,
samtidigt med att landets svaga aristokrati kom i beröring med
en öfvermäktig dansk adelsklass, som trängde den åt sidan.
Katastrofen 1536 är därför visserligen så till vida en verkan
af inre norska förhållanden, som detta steg aldrig kunnat tagas,
om ej Norge förut blifvit ett tämligen jämnstruket demokratiskt
samhälle, men denna omständighet åter har snarast sin
förklaring i den föregående unionstiden och var således i icke ringa
grad en »verkan af tillfället», såsom Sars kallar det, d. v. s. af
iiiflytelser, som lågo utom Norge.
Gäller detta om 1536, så gäller det i ännu mycket högre
grad om 1814. Därom kan man öfvertyga sig blott genom att
*) Indledning i Grundloven, sid. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
