Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERRÄTTELSER.
189
arbeten vittnade enligt allas mening om samma sällsynta förmåga att
beherrska ämnet? samma lärdom och skarpsinne, som utmärkt
ungdomens och mannaålderns skrifter. I det fallet lyckligare än de
flesta, öfverskred han, utan att ha öfverlefvat sig själf, det tionde
åldersdecenniets gräns och kunde ännu på sin 91 födelsedag själf
besvara den hyllning, som då egnades honom. Född den 21
december 1795, dog han den 23 maj detta år.
— Uti Georg Waitz, som dog den 25 sistlidne maj, har den
tyska historiska vetenskapen, nästan samtidigt med Ranke, förlorat
en annan af sina stormän. Född 1813 i Flensburg blef Waitz 1842
professor i Kiel, kallades 1847 i samma egenskap till universitetet i
Göttingen och öfverflyttade dit 1849, efter att förut ha tagit del i
den schlesvig-holsteinska rörelsen 1848 och sedan varit medlem i det
ryktbara tyska nationalparlamentet i Frankfurt. I Göttingen verkade
han sedermera många år som akademisk lärare och hans »historiska
öfningar» därstädes åtnjöto med rätta ett stort anseende. Redan tidigt
medarbetare i det för Tysklands historieforskning vägbrytande
nationalverket Monumenta Germaniæ historica, blef han efter hand en af de
ledande personligheterna i den historiska vetenskapens glänsande
utveckling i Tyskland under de sista årtiondena. Medlem af den
historiska kommissionen i München sedan dess stiftande, var han sedan
1862 en af utgifvarne af dess periodiska publikation »Forschungen
zur deutschen Geschichte» och utarbetade en del af samlingen
»Jahrbücher des deutschen Reichs». Ar 1875 kallades han slutligen till
Berlin vid omdaningen af direktionen för »Monumenta Germaniæ»
för att hädanefter stå i spetsen för detta företag och särskildt leda
utgifningen af afdelningen »Scriptores», hvartill han själf bl. a.
bidrog-genom en ny upplaga af Vita Ansgarii. Af hans historiska arbeten är
»Deutsche Verfassungsgeschichte» uti 8 band (1843—1878) det
förnämsta. Utmärkt genom den mest omfattande forskning och det
omsorgsfullaste anförande af källorna, har det blifvit ett af de klassiska
verken i fråga om den germaniska urförfattningen och den tyska
samhällsförfattningens utveckling därur. I den lifliga vetenskapliga
diskussion, som dessa frågor framkallade, representerade W^aitz en utaf
hufvudriktningarne, den historiska i motsats till den mer eller mindre
juridiska, som förfäktades af t. ex. Roth och Sohrn. Bland hans
talrika öfriga skrifter må här endast nämnas »Lübeck unter Jürgen
Wullenweber und die europäische Politik» (1855, 56).
— Den 24 december förlidet år slöts ett lif, sedan ett halft
århundrade tillbaka med en sällsynt energi egnadt åt den historiska
forskningen. Det var den belgiske general-arkivarien L. P. Gachard,
»fursten bland arkivmännen i våra dagar», såsom man kallat honom,
som dä afled vid 85 års ålder. I ungdomen konstförvant, fick han
sedermera tillfälle att idka studier och anstäldes redan vid 26 års
ålder vid riksarkivet i Bruxelles, hvars chef han blef efter
upplösningen af föreningen mellan Belgien och Holland. På denna plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
