Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia. III. Sättet för tryckfrihetslagens antagande 1812. Af Oscar Alin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STB ÖD DA BIDRAG TILL SVENSKA STATSSKICKETS HISTORIA. 197
komma att fastställa, icke kan blifva fullkomlig, har velat öppna
en möjlighet att förbättra den, när ett mer än tillfälligt allmänt
tänkesätt derom hunnit stadgas. Denna möjlighet borde likväl
vara omgifven af försvårande formaliteter, nödvändiga för att
afhälla icke nog betänkta försök och att förekomma förhastade
beslut. Utskottet har derföre funnit, att inga individuel a
meningar i ämnen af denna vigt borde hos Riksens Ständers plena
väckas, utan endast kunna der framställas, godkända och
utvecklade af det Utskott, som Riksens Ständer vid hvarje riksdag
skulle förordna att granska grundlagarne och anmärka
statsförfattningens brister. Och på det icke under något tillstånd af
våld eller folkyrsla en statsförändring må kunna med sken af
laglighet genomdrifva^, har Utskottet faststäldt den grundsats,
att hvarje sådan föreslagen förändring icke förr än å den
nästföljande riksdagen skall kunna antagas».
Mera i detalj utvecklades vid ett tillfälle (1815) meningen
med och betydelsen af här ifrågavarande bestämmelser af den
man, som, medan 1809 års Konstitutions-Utskott utarbetade
regeringsformen, var dess ordförande, friherre L. A. Mannerheim.
Efter att hafva anfört Konstitutions-Utskottets nyss citerade
motivering för dessa bestämmelser yttrade han1): »Man har i
allmängjorda skrifter framstält såsom en grundsats, att den som
gjort lagen, kunde ock densamma förändra, emedan ingen högre
makt funnes öfver den Lagstiftande. Men man har förgätit
verkliga tillvarelsen af en sådan högre makt uti den af Lagstiftande
makten sjelf rörande vissa formaliteters ovilkorliga iakttagande
öfver sig satta Lag, för hvilken, lagligen gjord (hvilket ej lärer
kunna bestridas), alla myndigheter, följaktligen äfven de
Konstitutionela makterna, måste böja sig. I annat fall vore den
åsyftade trögheten till verkning undanröjd, styrkan till
motstånd kraftlös, formaliteterna ett mål för advokatyrens
klyftigheter och dörren öppnad till förändringar för tillfället, hvilka
skulle blifva åtföljda af ett re v o 1 u t io n s-t i 11 s t ån d s konvulsiva
symptomer, ifrån hvilket en oundviklig öfvergång fruktansvärdt ej
kunde ega rum, utan på bekostnad af laglig frihet,
»Man torde invända, att dessa reflektion er icke innehålla
annat än redan tillräckligen kända och erkända principer; men
ifrån deras vigt och äfven ifrån erfarenheten hemtar jag
anledning till det yttrande, att de aldrig nog kunna inskärpas, och
II. O. Ad. prot. 1815, I, S. 203 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
