Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia. III. Sättet för tryckfrihetslagens antagande 1812. Af Oscar Alin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
OSCAR ALIN.
det är att önska, att genom afvikelser från dem ej mera
förlorades i hufvudsak, än genom otålsamhet för dagen och en
partisk förtrytsamhet partielt kan vinnas.
»I sammanhang med dessa förutsättningar och noggrant
trogen den antagna grundsats, att ingen annan förändring kan
komma i fråga, än den bokstafliga, som vid en föregående
riksdag blifvit beredd, företager jag undersökning, huruvida 81 §:ns
föreskrifter icke ega nog tydlighet för att, lik m ät igt 83 §:n enligt
deras ordalydelse i hvarje fall kunna tillämpas1).
»81 §:n innehåller, att Konstitutions-Utskottet, ’hvars pligt
skall vara att grundlagarne granska, eger rätt att hos Riksens
Ständer föreslå de ändringar deruti, som det anser högst nödiga
eller nyttiga och möjliga att verkställa’.
»Rättigheten att upprätta förslag till grundlagsförändring,
ehuru anledningen dertill är hemtad af Konungens nådiga
proposition eller af enskild riksdagsmans framställning, tillkommer
således exclusivt2) Konstitutions-Utskottet. Detta är ett ganska
vigtigt förtroende, men säkerheten mot dess missbruk är
förvarad deruti, att först och främst dess ledamöter äro valda af
Ständerna sjelfva och af deras medel, och för det andra, att
Ständerna förbehållit sig beslutande rätten.
»Men äfven denna beslutande rätt är ej obegränsad, ty det
heter vidare i samma §: »Riksens Ständer må ej å den Riksdag,
då Utskottet någon ändring föreslår, utan först å den
nästföljande derom besluta. Häraf finner man:
l:o) En ovilkorlig preskriptionstid, som ej förr är
tillända-lupen, än när nästa riksdag infaller. — — — — — —
2:o) En gräns af annan beskaffenhet för Riksens Ständers
beslutande rätt finner man i 81 §:n, så lydande: »Riksens
Ständer må icke å den Riksdag, då Utskottet någon sådan ändring
föreslår, utan först å den nästföljande derom besluta. Blifva
då alla Riksstånden om ändringen ense» o. s. v. Det är klart,
att ordet derom icke har afseende på någon annan, än den af
*) I förbigående må anmärkas, att enligt frih. Mannerheims mening det
i § 83 (nu § 84) intagna stadgandet om grundlagsbestämmelsers tillämpning
efter sin ordalydelse gälde endast §§ 81 och 82. Föreskriften i § 83 lydde
ursprungligen så: »Ej må någon för framtiden gällande förklaring af
grundlagarne stadgas, utan på det sätt, som enligt föregående tvenne §§ vid ändringar
i dein iakttagas bör. Efter deras ordalydelse skulle de i hvarje särskildt fall
tillämpas». Ändringen gjordes 1866.
2) Konungens förslag till grundlagsändring kunde dock bli hvilande utan
att vara godkändt af Konstitutions-Utskottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
