Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia. III. Sättet för tryckfrihetslagens antagande 1812. Af Oscar Alin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
0 SC AE ALIN.
nyväckt finnes. Jag vet, att praxis icke bör vara lag. Jag vet,
att intet lagstadgande bestämdt ålägger Konstitutions-Utskottet
att inför Riksens Ständer uppgifva, hvilka frågor äro hvilande
eller nya. Men jag vet ock, att ett sådant stadgande saknas
endast af det skäl, att ingen lag behöfver föreskrifva, hvad ett
rent begrepp om allmänna ärendens behandling af Utskott
sjelfmant dikterar. Jag tror, att för Riksens Ständer äro deras
Utskott detsamma, som för Konungen dess Statsråd och öfriga
ämbetsverk — rådgifvare, vägledare, upplysare: ingenting mer,
men detta fullständigt; och sådant af det skäl, att, likasom
Konungen genom sin egenskap af En, äro Riksståndens ledamöter
genom egenskapen af sin talrikhet oförmögne både att känna
och att erinra sig om allt. Jag tror, att det således är hvarje
Utskotts åliggande att framställa helt hvarje ärendes skick, som
det har att behandla. Jag tror, att en ohel framställning i
synnerhet då är oriktig, när förtegenheten kan missleda eller
användas att missleda begreppen till att anse för saker af samma
beskaffenhet dem, som bära en alldeles skiljaktig stämpel, och
ännu mer när skiljaktigheten är till den grad [stor?], att
därigenom slutbehandlingen af den ena är af Lagen förutsatt vara
alldeles stridig mot slutbehandlingen af den andra. Efter en
fullständig angifning och ärendets i öfrigt noggranna behandling
står ett Utskott fullkomligen klanderfritt inför Riksens Ständer
och, hvad mer är, inför sig sjelft: där, men ock ej förr, upphör
dess åliggande: allmänna omdömet, sålunda beredt att klart
fatta, afgör sedan ärendet efter sin vilja; och den rättskaffens
medborgaren underkastar sig densamma, vore den ock icke hans.
»Jag upprepar», fortfor han, »att jag inser, det denna
anmärk^-ning är oberättigad till ali inflytelse på Konstitutions-Utskottets
utlåtande. Ehuru obetydande den således är i detta afseende,
har det likväl ej varit i afseende på mig sjelf likgiltigt att få
framställa den. Det gifves en publik, som är mycket inskränkt,
men mycket aktningsvärd, och det kommer en tid efter
ögonblicket hvari man dväljes, hvilkas omdömen jag för min del
värderar högt öfver allt det populära medhåll, som skickligheten
kan i den närvarande stunden förvärfva sig: och det är till deras
pröfning jag önskar få min nu gjorda anmärkning förvarad».
Ordförandens genmäle lydde så: »Jag hade äfven trott, att
det hörde till sakens utredande att skilja frågorna emellan.
Men då Riksens Ständer ej antagit Konstitutions-Utskottets vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
