Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia. III. Sättet för tryckfrihetslagens antagande 1812. Af Oscar Alin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STB ÖD DA BIDRAG TILL SVENSKA STATSSKICKETS HISTORIA. 219
sin protest mot proposition å bifall till förslaget, berörde ej heller
med ett ord frågan, huruvida dess definitiva antagande
öfverensstämde med den grundlagens »esprit», hvarom han några dagar
förut talat i). Han yttrade sig endast om de föreslagna
bestämmelsernas lämplighet och fann skäligt att sluta sitt anförande med
följande ord: »Mina herrar! Europas närvarande ställning kan ej
undfalla att lifligen verka på hvarje redligt tänkande medborgare.
Glömmom derföre ej den stora kris, som för våra ögon beredes, och
den tid, hvaruti vi lefva! Fästom vår blick på den ädle furste,
som vid vår vördade Konungs sida vetat genom sin kraft och
sitt anseende aflägsna farorna från våra bygder och förskaffa
oss den aktning af främmande nationer, som dem vanmåktigt
endast af våra lagar skulle bibringas. Påminnom oss, att denne
furste har uppväxt i frihetens sköte, den han så manligen
försvarat, att han ej vill lägga några band på svenska folket, men
att han allvarligen vill frälsa det från inre och yttre skakningar.
Om han, ledd af sådana grundsatser, ej mer ser sig behöfva den
rättighet honom gifves, är jag öfvertygad, att han skall blifva
den förste att den återlemna» — ett yttrande som tydligen var
afsedt för dem, som i likhet med hr Blomstedt endast provisoriskt
ville lemna Regeringen den nu ifrågavarande rättigheten —, »och
då han det gör, skall han hafva vunnit målet för sin ära och
för sekler grundat Sveriges sjelfbestånd och trygghet. Men om
dessförinnan Försynen skulle straffa vårt fädernesland med det
hårdaste af alla slag, det, hvars möjlighet af mitt hjerta
förnekas, om vårt nuvarande enda stöd och den säkraste borgen
för våra förhoppningar blefve oss undanryckt, så vädjar jag till
Eder alla, mina herrar, om I ej lika med mig ären öfvertygade,
att en inskränkt och (eller?) oinskränkt tryckfrihet skall då blifva
ett svagt värn för Sverige, och att den dom, som ödet då skulle
fälla öfver vår framtida sjelfständighet, är med oberäkneliga
hotande utsigter förbunden»2).
Regeringens målsman på Riddarhuset fann således lämpligt
att söka framtvinga förslagets antagande genom att hota med
att den nyvalde tronföljaren i motsatt fall skulle lemna den
*) Se ofvan sid. 205.
2) Med särskildt afseende på nu anförda del af friherre WETTERSTEDTS
anförande, hvilken, såsom grefve Gustaf Löwenhjelm uttryckte sig, »borde vara af
den största verkan på allmänhetens sinnen», begärde adeln, att talet skulle
särskildt tryckas, en begäran som friherre Wetterstedt först efter ihärdigt nekande
lofvade efterkomma (R. o. Ad. prot. 1812, I, s. 836 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
