Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia. III. Sättet för tryckfrihetslagens antagande 1812. Af Oscar Alin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
OSCAR ALIN.
ändradt, eller ock med förändringar antagas. »Ville någon nu
invända», yttrade talaren, »att § 56 angår allmänna frågor, som
i Ståndens plena väckas, och att sådana icke äro
Konstitutions-Utskottets frågor, så begär jag att få veta, hvilka frågor kunna
Tara allmännare än de, som angå rikets grundlagar? Hvilken
fråga är allmännare, den som med 3 Stånds pluralitet kan
afgöras, eller den, som fordrar alla 4 Ståndens förenade bifall?»
»Lika orätt», fortfor han, »skulle man invända mot afgörandet
nu, att en proposition af Kongl. Maj:t skall hvila till’nästa
riksdag. Propositionen skall då innehålla (enligt § 81 R.F.) af
Konungen föreslagna förändringar i grundlagen. Men den nu
i fråga varande innehåller blott modifikationer af tvenne redan
vid förra Riksdagen väckta frågor. Man kan väl ej förneka
Konungen den rättighet, som hvarje enskild riksdagsman eger
att äfven för sin del, vid en förut väckt allmän fråga, före
afgörandet göra anmärkningar eller föreslå ändringar.
Allraminst kan man förebära, det ett i laglig ordning beredt, gilladt
och till afgörande färdigt förslag skall uppskjutas en Riksdag
eller 5 år till därföre, att Kongl. Maj:t däruti redan instämt och
genom sin erfarenhet och vishet ytterligare styrkt sakens
nödvändighet eller gifvit förslag om rätta sättet till verkställandet
däraf».
Ihåligheten af hela denna bevisning är alltför tydlig för
att behöfva särskildt påpekas.1)
För öfrigt’framhölls i deras anföranden, som yrkade
förslagets antagande endast behofvet eller nödvändigheten af att
inskränka tryckfriheten; och hofkansleren friherre Wetterstedt,
som uppträdde omedelbart sedan friherre Cederström afgifvit
Bättre utförd var den bevisning i samma riktning, som vid
protokollsjusteringen den 3 juli presterades af Konstitutions-Utskottets ordförande grefve
A. G. Mörner (prot. II, 15 f.), men vi kunna ej heller finna den vara i någon
mån tillfyllestgörande. Särskildt måste vi såsom oriktig beteckna hans uppgift,
ätt § 81 ß.F. endast handlade om, huru grundlagsfrågor kunde väckas, icke
huru de kunde slutligen afgöras; och hvad angår hans påstående att, »då
Konstitutions-Utskottet uti sitt under 16 oktober 1810 afgifna betänkande sökt
förekomma möjligheten, att grundlagsfrågorna skulle slutligen efter § 56 R.F.
behandlas, hade det med detsamma medgifvit, att sådant för det närvarande genom
ingen lag vore förekommet», så anmärka vi, att Konstitutions-Utskottet genom
sitt ifrågavarande betänkande (se ofvan sid. 202) icke kan anses hafva medgifvit
något annat, än att stadgandena om sättet för grundlagsfrågors slutliga
behandling kunde blifva föremål för tvist, samt att, äfven om utskottet skulle kunna
anses hafva gjort ett sådant medgifvande, som det enligt grefve Mörners påstående
skulle hafva gjort, ett dylikt medgifvande gent emot grundlagens föreskrifter ieke
kunde hafva någon betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
