Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Smärre kritiska och historiska utflykter. Af Hd - 5. Hemming Gads oration mot danskarne - 6. Omhvälfningen inom svenska kyrkan åren 1539 och 1540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
I:s planer i afseende på Sverige, som skulle vara afgifven redan till
Sten Sture d. ä. (Styffe, Bidrag till Skand. hist. IV, s. 80 o. f.). Den
omtalar hans afsigt så väl att få riket lyst i bann som att döda de
förnämsta af adel och borgare, men den går icke alis in på de
karakteristiska detaljer, som här ofvan anförts. Att låta Hemming
Gad på den tiden rikta sitt tal till »Sveriges ständer», såsom
det sker i den svenska text, som skulle vara äldst, är en
anakronism, som i hvarje fall visar att nämda text är redigerad långt
efter hans tid. Det finns dessutom knappt mer än ett enda tillfälle,
när detta tal kunnat hållas, nämligen i juni 1510, men några
lybska sändebud voro då icke närvarande och lika litet var det då fråga
om att inlåta sig på något förbund med danskarne; det gälde
ju endast att hålla den redan slutna freden. Härtill må nu läggas
de på olika grunder stödda inkast, som de ofvan nämda danska och
norska forskarne, Kall-Rasmussen, Allen, Rördam och Daae riktat
mot orationen.
Min tro är sålunda att Hemming Gads literära rykte kommer
att stödja sig icke på detta tal, utan på hans talrikt bevarade bref,
hvilka visa honom vara en icke vanlig skribent, hvars förtjenster dock
minst af allt kunna sökas i sådana svarfvade perioder och retoriska
blomster, på hvilka orationen är så rik.
6.
Omhvälfningen inom Svenska kyrkan åren 1539 och 1540.
Det är bekant, att Gustaf I efter hand aflägsnade sig från de
män, som under de första åren med ordet och pennan förde striden
mot det katolska munk- och prestväldet, mäster Lars och mäster Olof.
Man hänför vanligen brytningen till slutet af 1530-talet, men den
är sannolikt äldre. Redan 1532 skrifver Laurentius Andreæ till en
förtrogen, att han nästan vore löst från konungens tjenst och ej
gärna skulle hädanefter blanda sig i några allmänna ärenden;
betecknande nog fortsätter han omedelbart därpå: »äfven mäster Olof
hoppas inom kort befrias från sigillet» (såsom kansler). Under
grefvefejden brydsamma skiften var ej tid att egna någon större
uppmärksamhet åt de kyrkliga frågorna, men knappt hade dess buller upphört,
så ändrades förhållandet. Kort efter hvarandra inkommo då i Sverige
de två män, »riddaren och doktorn» Conrad von Pyhy och mäster
Jöran Norman, som skulle råda bot för alla de brister, på hvilkas
afhjälpande så många svenskar förtagit sina krafter, och spela
hufvudrolen vid den tillämnade andra reformationen. Snart grepo de sig
an, isynnerhet den förstnämde, med en omgestaltning af Sveriges
’) Jfr Styffe, Bidrag till Skandinaviens historia V, s. CXLVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
