Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Rustningarna till Karl XII:s sista fälttåg. Af J. A. Lagermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUSTNINGARNA TILL KARL XII’.S SISTA FÄLTTAG.
267
delta regementena 1 trossdräng, hvarigenom ett regemente af 1200
man erhöll 200 trossdrängar och andra regementen i samma
proportion 1). Genom denna mängd trossdrängar erhölls en betydlig
reserv. Det hade nämligen varit vanligt att fylla de luckor,
som uppkommit i regementena, med de dugligaste trossdrängarne,
och man hade särskildt påpekat, huru förmånligt detta vore för
rust- och rotehållarne, när man först förmådde dem att åtaga
sig att uppsätta trossdrängar 2).
Då det emellertid blef allt svårare och svårare för
rust-och rotehållarne att skaffa dugligt folk, så tilläts det dessa att
anskaffa karlar i reserv, en för hvar rote eller rusthåll. Denne,
som vanligtvis kallades vargeringskarl (eller vargerningskarl
såsom ordet denna tid skrifves), skulle genast tagas till ryttare
eller soldat, så snart rusthållets eller rotens förre karl afgått.
Frågan om anskaffandet af vargeringskarlar har utan tvifvel
uppkommit för att lätta rust- och rothål lårens bemödanden att på
någorlunda billiga vilkor skaffa krigsdugligt folk, men det är ock
tydligt, att konungen härigenom hade att påräkna en ständig
reserv. För att någon skulle anses för vargeringskarl, måstè
han infinna sig vid mönstringarne och vara inskrifven i en särskild
kompanirulla 3). Äfven båtsmanshållen borde anskaffa
vargeringskarlar och därtill kunde till och med gossar på 10 år antagas,
om ej större kunde erhållas 4).
För att jämnare fördela bördan af de ständiga
rekryteringarna uppmanades redan 1702 rust- och rotehållarne att förena
sig kompanivis såväl vid uppsättandet af manskap som
isynnerhet vid anskaffandet af hästar och munderingssorter. Detta blef
ock vanligt, men stora oregelbundenheter egde härvid rum, i
det att de på somliga orter förenade sig kompanivis, på andra
regements- eller länsvis eller ock på annat sätt 5).
Det är förut nämndt, att rust- och rotehållare an bef alts att
anskaffa tre-, fyr-, fem- och sjumänningar, som de blifvit ålagda
att lämna, men ännu ej gjort. Samma befallning gälde äfven
dem, som resterade för ståndsdragoner, bergs-, socken- och post-
voro omkring 250 hemman alldeles öde (711 njöto afkortning; i sina utlagor,
2J i 1716), i Halland 66 (% 1718). Laodsh. skrifv.
») Karl till generallöjt. De la Gardie 17/2 1718.
2) Karl till def. komm. ®/4 1704. Gahm Persson.
3) Resol, på öfv. Löwensterns memorial 14/n 1716. Karl till landsh.
Cederhielm */6 1718. Förordningen är dat. 7/e 1718. Gahm Persson.
4) Amiralitetskoll. till landsh. P. Ribbing 7/6 1718. Upsala länsarkiv.
5) Krigskoll. till Ulrika Eleonora 30/4 1719.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
