Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Rustningarna till Karl XII:s sista fälttåg. Af J. A. Lagermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
J. A. LAGEEMARK.
knektar 1). Men om allt det resterande manskapet lämnats,
skulle det föga hafva förslagit till de värfvade regementenas
komplettering. Från utlandet var det nästan omöjligt att
anskaffa och till Sverige öfverföra några krigare. De svenska
’ trupper, som efter Stralsunds intagande af fienderna bort
öfver-skeppas till Sverige, qvarliöllos af preussarne 2).
Allt manskap, som behöfdes till regementenas
komplettering, måste således anskaffas inom landet. För öfverstarne för
de värfvade regementena utfärdades också värfningspatent (d. 19
jan. och 16 febr. 1717), enligt hvilka de fingo värfva öfver bela
riket, dock skulle hvar och en bemöda sig att värfva folk i de
län, i hvilka hans regemente blifvit uppsatt. För lifdragonernas
rekrytering fick öfverstlöjtnant Odelström mot erläggande af
värfningspenningår taga allt öfverloppsmanskap i Värmland,
Elfsborgs län och Härjedalen, sedan ödeshemmanen därmed
först blifvit besatta 3).
I en resol. 5 6 1716 på öfv. Bil dis memorial förklarade konungen, att
den frikallelse, som en och annan erhållit från 1712 års »dragonepræstation»,
skulle vara upphäfven, af hvem den än kunde vara gifven, så länge den, som
fått frikallelse, hade något att betala med. — Alla karlar, som på mönstring
kasserats eller förut dött eller rymt, skulle alltid ersättas. Hade någon
officerare påtagit sig att för en rote eller socken ställa karl, som sedan antingen
dött, rymt eller vid mönstringen blifvit ogillad, så borde väl officeraren bestå
omkostnaden att lega en annan karl, men roten eller socknen måste sjelf skaffa
honom. Karl till landsh. 21/1 1717. — Ganska mycket manskap innestod ännu
i länen. Så voro de — enligt ett mem. af M. Törnflycht, sannolikt från mars
1718, ty det innehåller redogörelse för en mönstring, som hållits i febr. —
skyldiga till gardet 98 bruks-, 66 sockne-, 133 postknektar samt 160 torp are
och herregårdsdrängar. Öfverst, skrifvelser.
2) Efter Stralsunds kapitulation skulle 1,000 soldater och 120 öfverofficerare
öfversändas till Sverige, sedan de fått pass af konungen i Danmark.
Några sådana hade ej ankommit, officerare och manskap hade behandlats hårdt och
till och med fängslats i Preussen, och kapitulationen var således i dess
hufvudsakligaste stycken bruten, hvarför konungen genom öp.pen proklamation
förklarade kapitulationen för noll och af intet värde. De, som stått i hans tjänst
vid denna kapitulation, skulle därför vara fria från sitt gifna eller aftvungna ord.
Lund 3/2 1718. Strödda handl. hör. till baron Görtz mål. Samma dag fick
k. rådet gr. M. Vellingk befallning att kungöra denna deklaration, men först
skulle han »varna alla uti Stralsund och på Rügen fångne officerare och betjänte,
att de till följd däraf kunna begifva sig hit öfver. Hvad Marschalck och gref
Mellin vidkommer, hvilka oaktadt att de voro de ypperste kommendörerna
likväl tvärt emot ordres voro så villige att emottaga kapitulationen på Rügen, så
hade vi fuller orsak sådant mot dem behörigen att beifra, men så veie vi ej
vidare göra än att de deras tjänster och ämbeten skola vara förlustige, och
komma de således intet att förstås under denna deklarationen. Hvad öfverste
Vitinghoff anbelangar, så har han intet af nöden att komma öfver, efter som
han är kasserad ifrån sin tjänst, för det han vid de sista krigsförrättni ngarna i
Pommern sig ej särdeles har uppfört.»
3) Karl till öfvers ti. Odelström n/1 1717. I stadgan angående tjänstefolk
och legohjou, 23 n 1686, finnes uppgift på, huru mycket manskap, som kunde få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
