Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svenska publikationer af historiska handlingar. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
E. HILDEBRAND.
någonsin gälde det att för ett företag af sådan art vinna gynnare
och beskyddare hos de högt uppsatte för att genom dem inverka
på konungen. Genom lagman Nordin, Carl Gustafs broder,
skulle också landshöfdingen grefve Gyldenstolpe bearbetas, genom
Schönberg riksrådet Carl Fredrik Scheffer. Sjelf vände sig
Gjörwell slutligen ännu samma höst till hof kansleren Fredrik
Sparre med en inlaga, hvari han bl. a. erbjöd sig att taga afsked
från sin syssla vid biblioteket mot vilkor, att hans lön, hvilken
eljest skulle indragits, ansloges till fyllnad i det arvode, som
Nordin kunde komma att erhålla. »Hvad jag härmed uppoffrar»,
tillade han, »sker af fri och ren böjelse för min vetenskap, utan
den ringaste åstundan af något vederlag.» *) Nordin sjelf, som
redan under Uppsalatiden tillsammans med Fant umgåtts med
liknande funderingar och som väl »kunde fördraga, men icke
älska» Härnösand, begärde ingenting bättre än att få utbyta
den aflägsna landsortsstaden och djeknarnes skrifböcker, »hvilka
hafva en synnerlig kraft att föda och nära mjeltsjuka», mot
Stockholm och arkivens handskrifter. Han var genast färdig
med en pro memoria för företaget, som skulle tillställas
Schönberg, och insåg fullkomligt dess stora betydelse för
historieskrifningen. »Till äfventyrs», yttrade lian i ett af sina bref till
Gjörwell, »borde man snart vara mätt att för medeltiden spisa
blotta Erici Olai historia och rimkrönikan: de öfrige i sitt värde,
men föga betydande in pragmaticis.» Till en början var han
emellertid angelägen om att ej sjelf synas och ville helst blifva
kallad till Stockholm, var därföre ej missbelåten med att
Gjörwell arbetade i saken. Och denne gjorde det också med ett nit
och en oegennytta, som förtjena beundran, och tröttnade icke
i sina försök att intressera Sparre, kansliets närmaste chef den
tidén. Till honom skrifver ban mot slutet af 1778: »Min andra
dröm rörer hr Nordin eller rättare svenska diplomatiken. Bered
och fullborda denna sak hos IL Maj:t konungen, en sak som i
alla tider skall hedra dess regering. Jag förklarar än en gång
oskrymtadt och med undanbedjande af ali grace för mig: är
lönens utfinnande hinderlig, så står min lön, när den äskas, och
det utan någon slags ersättning, till tjenst. Glöm vid detta
tillfälle bort ali ynnest för mig, blott svenska diplomatiken
fålen ämnet vuxen man. Lät mig ej be förgäfves. Det är min
>) Ödmjuk P. M. till liofkansleren 1778 15/10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
