Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Kriget mot Danmark 1675—1679. Af Gustaf Björlin, anm. af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
vanliga uttrycket »kapplöpningen» till Lund. Likasom den föregående
drabbar äfven den anmärkningen Mankell. Då emellertid två arméer
med uppbjudande af alla sina krafter skynda att nå samma mål, må
man väl kunna kalla detta en kapplöpning, utan att därför, hysa den
naiva föreställningen, att de i halfannan timme bokstafligen löpte kapp.
I detta som i några andra fall synes det som om förf. fäste väl
mycken vigt vid småsaker. Han gör sig besvär att dokumenterligt
bevisa omständigheter, som det ej faller någon in att betvifla. Så
anför han i en särskild not som stöd för uppgiften, att vid
aftonbönen före slaget »en hvar bad om den Allsmäktiges hjälp», Clodts
anteckningar; för orden: »då (när de sågo fienden för sina ögon)
kunde en hvar förstå att leken ej var till ända», Dahlbergs relation.
Om Meerheim vid sin recognoscering på aftonen haft 50 eller 100
ryttare med sig, eller om denna recognoscering skett »emot kl. 10»
eller först närmare kl. 11, torde vara omständigheter af så föga vigt,
att de knappt förtjänat en not. Likaså synes det oss fullkomligt
oväsentligt, om konungen befallt att sätta halmruskan i hatten i lägret
eller vid passet o. s. v.
Själfva betydelsen af det astronomiska bestämmandet af tiden
för månens nedgång, hvilket förf. genom professorn i astronomi vid
generalstaben låtit utföra, synes oss förf. icke så litet öfverskatta, då
han säger: hela (sic!) uppfattningen om striden, om möjligheten att
öfverraska fienden, om dennes vaksamhet o. s. v. beror likväl på
rätta bestämmandet af det klockslag, då svenska armén var färdig
att rycka fram.» — För vår del kunna vi icke fatta hvilken betydelse
för uppfattningen af striden denna tidsbestämning har. Då källorna
betyga att man stod på höjderna vid Lund vid solens uppgång, d. v. s.
vid y2 9 tiden, så synes detta vara allt hvad som behöfs för den
saken. De rörelser, som förut under nattens timmar egt rum,
utöfvade väl på stridens gång icke det ringaste inflytande. För att
bedöma möjligheten af en öfverraskning torde likaså vara tillräckligt
att veta, att marschen skedde under nattens mörka del, hvarföre
Carlsons och Mankells små oegentligheter ej så mycket betyda. Den
enda vigt saken har synes oss vara den, utom att utgöra en ganska
intressant bekräftelse på Bielkes och Dahlbergs uppgifter, att man
därigenom någorlunda kan beräkna marschhastigheten.
Yi ha framhållit såsom en förtjänst fö rf: s bemödande att göra
sin skildring konkret. Men ju flera detaljer, desto flera äro
möjligheterna af smärre misstag. Af ju flera stycken mosaiken är
sammansatt, desto svårare är det att få bitarne att passa i hop på den rätta
platsen. För sådana misstag torde också förf. icke vara fri. Så t. ex.
har han föranledd af Fersens relation, emot andras uppgifter, låtit
Mortaigne stupa i spetsen för andra linien redan före dess framkomst
till striden; så låter han (sid. 135) ryttmästaren Lettman blifva illa
sårad, men det oaktadt en stund därefter (sid. 139) hjälpa till att
lägga den sårade Fersen på en vagn; Budbergs dragoner tillhörde
icke, såsom förf. sidd. 156 och 157 säger, den styrka som i sista
striden kämpade under Bielke. De visade sig blott, men drogo af,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
