Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Recueil des instructions données aux ambassadeurs et ministres de France depuis les traités de Westphalie jusqu’à la révolution française. II. Suède. Avec une introduction et des notes par A. Geffroy, anm. af M. Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
och de stora utgifterna: det förslog ej riktigt i verkligheten, att som
Feuquière sade, när han i skånska fälttåget 1676 följde Carl XI med
en svit af mer än 80 personer, payer de la grandeur de son maître.
Tydligt nog framgår, att det stora århundradet af Frankrikes och
Sveriges historia, Ludvig XIY:s, de sista Vasarnes och Pfalzarnes tid,
företrädesvis intresserar författaren. Af inledningens 102 sidor egnar
han de 86 åt denna och skildrar oss partitiden samt Gustaf III:s tid
intill 1789 på de återstående 12. Af framträdande personligheter
dröjer han med förkärlek vid Chanut, Arnauld de Pomponne ocli
Feuquière. Det är här, vid skildringen af Chanut, som han inkommer
på den utvikning från det egentliga ämnet, hvilken vid framställningens
första framträdande i Revue de Deux Mondes väckte ett så stort och
berättigadt intresse, den digression om drottning Kristina, hvari ur det
franska utrikesarkivet meddelas de två biljetter drottningen skref till
Chanut och kardinal Mazarin omedelbart efter händelsen i
Fontainebleau den 11 november 1657. Några ord från drottning Kristinas
eget land böra med anledning däraf icke saknas.
Kardinal Mazarin kände mycket väl Gian Rinaldo Monaldeschi.
I Chéruels Lettres de Mazarin (III, 1000, Lettres analysées) träffar
man namnet redan under året 1648; kardinalen lyckönskar där sin
landsman till hans beslut att gå i fält för Frankrike under
Napoli-expeditionen detta år. I följande delar af samma brefsamling skall
säkert namnet oftare förekomma, ty Monaldeschi spelte en vigtig rol
inom det franska partiet i Italien under de närmaste åren. Han var
ledare af den landtexpedition, som 1652 afgick till Abruzzerna
samtidigt med hertigen af Guise’s andra tåg till Napoli. Gualdo
Priorato skildrar honom i ett af sina arbeten såsom chef för det
franska aktionspartiet i Roma vid denna tid. Det är också på
grund af denna sin ställning, som Monaldeschi tagit inträde i
drottning Kristinas hof. När drottningen på våren 1656 — alldeles icke
af nyck, utan af ganska giltiga anledningar — brot med hertigen af
Terranova, don Antonio Pimentel och hela det spanska partiet,
af-löste Monaldeschi och Francesco Maria Santinelli såsom hofchefer
den spanske de la Cueva. Monaldeschis namn betydde för Roma
och Italien, att drottningen ändrat politisk färg. Ej långt därefter
företog lion sin första franska resa, på hvilken hon följdes af
Monaldeschi. Efter tillbakakomsten till Italien, medan drottningen
tillbragte vintern 1656—57 i Pesaro, var Monaldeschi frånvarande från
hennes hof. Hvar var han under denna tid? I Frankrike och i
Mazarins närhet såsom Kristinas politiske agent hos kardinalen. Men
det var dock säkerligen ej någon känsla för landsmannen och
partivännen, som dikterade Mazarins hållning vid katastrofen i
Fontainebleau. Dylika motiv bestämde såsom bekant icke Mazarins
handlingssätt; ingen har dessutom bättre än han känt den verkliga orsaken
till denna katastrof, Han omtalar också Monaldeschi i sitt bref till
Terlon 1657 23/n (hos Gelfroy) endast med de kortfattade orden:
»personne de condition», under tillägg, »att de omständigheter, hvilka
beledsagat händelsen gjort, att drottning Kristina kommit att blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
