Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Recueil des instructions données aux ambassadeurs et ministres de France depuis les traités de Westphalie jusqu’à la révolution française. II. Suède. Avec une introduction et des notes par A. Geffroy, anm. af M. Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. GEFFROY, RECUEIL DES INSTRUCTIONS.
53
sammanhang med det öfriga Skandinaviens; ty för honom är den,
liksom sjelfva landet, blott en del af ett större helt. För denna
grunduppfattning möta ämnen nog till tadel inom Skandinaviens historia:
det inrotade inbördes splitet mellan folken, den sorglöshet de hyst i
fråga om förbindelsen med hvarandra, medan deras blickar ilat ut
öfver de egna gränserna mot utlandet. Geffroy, på samma gång som
han tadlar, framhäfver också med förkärlek såsom lysande punkter de
tillfällen, då den historiska rörelsen — ofta äfven i strid med herskande
stämningar — framtvingat en riktning mot enheten. Han finner med
rätta, att den franska diplomatien alltid — när blott ringaste möjlighet
till framgång yppat sig -— varit ifrigt verksam för att befordra den
nordiska enighetens och enhetens sak. Och huru skulle det väl kunnat
vara annorlunda ! Endast denna politik öfverensstämde i verkligheten
med Frankrikes eget välförstådda statsintresse. Splitet och splittringen
i Norden gjorde ju, att ett förbund med Sverige eller med
Danmark-Norge ensamt alltid egde blott halft värde: i ett afgörande ögonblick
hindrade den ena makten den andra att utföra sina förpligtelser, och
Norden Slöt sig då inom sig sjelf till en särskild krigsteater. — Han
framhäfver sålunda i det 17:de århundradets historia Hannibal
Sehesteds dristiga försök 1663 att till gemensam politik förbinda de
nordiska rikena genom en trippelallians med Frankrike, ett försök som
ej blott i och för sig sjelf misslyckades, utan äfven genom den harm
det väckte i Sverige bidrog till dettas antifranska politik under senare
hälften af 1660-talet och dess deltagande i trippelalliansen med
England och Holland 1667; ännu 1671 var misstämningen däröfver sådan,
att förnämsta hindret för Pomponne att lyckas i sin underhandling
(instr. för Pomponne 1671 8/ß) anses ligga i Sehesteds traktat. I det
18:de århundradets historia fäster han likaledes uppmärksamhet vid
Bernstorfs tanke 1756 att förena de begge rikena i ett förbund med
syfte att upprätthålla en sträng neutralitet under det sjuåriga kriget.
Men, märkligt nog, berör han ej med ett ord Johan Gyllenstiernas
geniala tanke att göra Hannibal Sehesteds försök omigen genom en
trippelallians, i hvilken ledningen skulle tillhöra de nordiska kronorna
sjelfva, icke Frankrike. Och han känner icke, så väl underrättad han
annars är i vår historiska literatur, att denna tanke, för hvad de
nordiska kronorna angår, äfven blef utförd och fick det hemliga
förbundets form genom kanske den märkligaste af alla traktater i
Skandinaviens historia under det 17:de århundradet. Det hemliga förbundet
i Lund 1679 synes vara honom fullkomligt obekant.1
Vi sluta här. En stor tjenst har genom detta verk blifvit visad
den svenska vetenskapen. Sverige har därigenom uti den utländska
literaturen vunnit ett nytt rikhaltigt bidrag till sin historia. Måtte
1 Ett eget öde liar hvilat öfver Gyllenstiernas hemliga förbund i Lund 1679.
Omsorgsfullt doldt för samtiden, så att blott konungarne och de ledande statsmännen
å båda sidor varit invigda i hemligheten (Ludvig XIV och hans diplomati endast
anade dess tillvaro) blef det först upptäckt och offentliggjordt 1870. Men ännu
1874, när tredje delen af det svenska hufvudverket till tidehvarfvets historia utkom,
hade det ej hunnit blifva så bekant här hemma, att det däri finnes omnämndt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
