- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
9

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STÄNDERNAS UTSKOTTSMÖTE 1710. 9

I det Carolinska enväldet, sådant som det na hade
utvecklat sig, fanns föga rum för ständerna, sedan konungen slagit
under sig lagstiftning, beskattning, slutligen äfven uttagning af
krigsfolk. Att de kungliga råden likväl nu önskade ständerna»
tillkallande, betydde säkerligen icke, att de ville eftergifva något
af konungens makt; men de kände sig för svaga att utöfva den
i hela dess vidd, och de bäfvade för att stå allena med det
oerhörda ansvaret för hela rikets väl eller ve, helst om någon
stor omskiftning inträffade. Dessa skäl framgå klart nog af den
öfverläggning, som hölls d. 9 Febr., då frågan om ständernas
sammankallande bragtes å bane.

Sedan vid detta sammanträde den ena onda, eller
åtminstone hotande, nyheten efter den andre anmälts, »påminte grefve
Horn, att Deras Exc. måtte taga i délibération, huruvida vi
ännu kunna hjelpa riket, eller huruvida sådant vore omöjligt,
och hvad då för mesyrer vore att taga». Gyllenstierna var
redo att besvara Horns uppmaning med ett skriftligt anförande,
hvari han uttalade den hemska sanningen, att om man än hade
anledning att hoppas hjelp af England, Holland och Turkiet,
så kunde det också hända, att fienderna finge ytterligare
framgång, att de bemäktigade sig Lifland och Finland, inträngde i
riket och bragte det från Hans Maj:ts krona under sitt ok;
»derföre» mente Gyllenstierna, »är nödigt att i tid vara betänkt
på utvägar att rädda riket, helst då ingen Hans Maj:ts egen
förordning, för dess vida frånvaro, står att erhålla, och vi, Kongl.
Maj:ts råd, icke heller torde finna för oss säkert och försvarligt att
utan sådan Hans Maj:ts egen förordning, eller åtminstone utan
föregången communication med ständerna och deras välsinnade råds
inhemtande, förordna och vid handen taga, hvad till rikets
räddning ur yttersta förderf pröfvas vara oundgängligen rådsammast».

Hvad Gyllenstierna först påpekat — ständernas
sammankallande — det blef med ifver yrkadt af Horn. Äfven han
utgick från rådets svaghet och ansvarets tyngd: »Yi sitta här
några få; så länge vi kunnat råda, hafva vi gjort det; men nu
der vi ej kunna mer, måste vi taga de utvägar, som äro de
endaste . . . Yi måste låta ständerna komma tillhopa, på det att
de sjelfva må se, huru det står till, och dela sedan med oss
ansvaret; således äro vi säkra1)». Wrede var tveksam: han an-

x) Horn har också haft ett skriftligt anförande, men det finnes icke
Inlagdt protokollet. Möjligen har det innehållit flera och andra skäl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free