Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ständernas Utskottsmöte 1710. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
CARL GUSTAF MALM8TBÖM.
såg ställningen med mera lugn, åtminstone så till vida, att han
icke misströstade om, att flottan skulle kunna utrustas; men
han erinrade sig, att svenska flottan i det förra kriget blifvit
«lagen; om detsamma hände nu, hvad vore då att göra? Han
betviflade dock, att ständerna kunde hjelpa och råda; han
fruktade, att man genom att sammankalla dem endast skulle gifva
dem anledning att komma fram med sina lamentationer;
dessutom, de som nu öfverlade, voro allenast kungliga råd, hvilka
aldrig haft makt att utskrifva någon riksdag. Härtill svarade
Horn, att han alldeles gjorde det förbehåll, att ingen riksdag
måtte utskrifvas, utan blott ett utskottsmöte: konungen sjelf
vore suverän och behöfde ingens råd eller samtycke; »men»,
sade han, »när vi äro rådlösa, måste de hjelpa oss, som äro mest
intresserade i verket; här spelas ej om några provinser utan om
hela riket; dertill måste de hjelpa, som det mest angår;
huruvida de kunna råda eller hjelpa oss, derpå kan man ej göra
något visst förslag; kanske att de kunna komma oss till hjelp;
hvar ock icke, så få de se, hvad vi hafva gjort, och blifva om
allt underrättade». Frölich mente, att så länge Deras
Excellenser vore vid helsan, borde de icke rådfråga någon; men
ständerna kunde sammankallas, icke till att råda, utan till att göra
sig underrättade om allt. Falkenberg åter trodde, att det bland
ständerna kunde vara förfarne och kloke män, som kunde gifva
> i många mål goda råd; han samtyckte derföre till ett
utskottsmöte. Wrede lät slutligen sina betänkligheter falla; äfven han
fann det godt, att rådet undginge förevitelse att ej hafva hört
ständerna: godt också, att ständerna finge veta, huru rådet fört
styrelsen, hvarom så många dömde och så få egde riktig
känne-doip; han kunde icke desapprobera förslaget, helst som han såg
Deras Excellensers goda intention, att de icke ville bortgifva
konungens rätt, utan allenast med sammansatt råd möta den
öfverhängande faran, hvartill, tyvärr, rådets ansträngningar ej
torde förslå; »derföre», mente han, »vore det väl mycket
oförsvarligt för oss, att vi icke skulle kalla dem tillhopa, höra,
fråga, och underrätta dem om allt, på det att de måtte se, att
vi ej framfarit efter egen vilja, utan gjort vårt bästa».
Det blef sålunda enhälligt beslutadt att sammankalla
ständerna; men lika endrägtigt sökte man ock förebygga allt, som
kunde göra det stundande mötet farligt för konungens makt.
Om de bestämmelser, som i detta ändamål vidtogos, voro Wrede,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
