Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ständernas Utskottsmöte 1710. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
C ABL GUSTAF MALMSTRÖM.
ansett en begäran oni befrielse derifrån icke tjena till något, och
sekreta utskottet väntade knappast att få bifall; men man ville
dock framställa denna önskan, »så att D. Exc. måtte se vårt
tillstånd, och att vi ej uthärda med flere pålagor». Svaret blef
naturligtvis, att alldenstund icke en gång den dubbla
kontributionen kunde räcka till, hade ständerna blifvit sammankallade
för att finna ännu flere utvägar; den vore utskrifven till rikets
försvar; ville de slippa den, så borde de åtminstone vara
betänkta på att ersätta den med andra medel. För detta svar
föllo de deputerade undan, nöjande sig med att bedja om
skonsamhet mot de fattige. Deremot fasthöllo de strängt sin mening
i afseende på rekryteringen. Om rust- och rotehål läres
skyldighet att rekrytera de ordinarie regementena hade ingen tvekan
försports, fastän bönderna med bevekliga skäl anhållit om något
uppskof. Men nu hade befallning kommit, att
stånd-dragonregementena skulle rekryteras af dem, som i början hade uppsatt
dem. Detta var ett uppenbart brott mot den öfverenskommelse,,
under hvilken de första gången hade blifvit uppsatta, och möttes,
också med allmän ovilja; men rådet kunde icke afvika från
konungens befallning, och Wrede underrättade sekreta
utskottets deputation, att denna gällde icke blott stånd-dragonerna,
utan ock tre- och fem-männingsregementena. Cronhielm
förklarade det vara alldeles omöjligt att fullgöra denna fordran;
hvarpå Wrede svarade, att de skulle få läsa H. Maj:ts bref, som
torde hafva mera eftertryck.
Den vanliga otåligheten att komma från riksdagen hade
redan begynt gripa åtskilliga sinnen: vistelsen i Stockholm var
dyr, riksdagsärendena tröstlösa, egna angelägenheter fordrade vård
i hembygden. Cronhielm anmälte vid denna öfverläggning i
rådet, att några borgare från Finland begärt att få resa hem,
och presterskapet inleinnade en skrifvelse med samma begäran.
Wrede var genast villig att bifalla: konungens tjenst, sade han,
lede deraf, att så många ämbetsmän och prester voro borta från
sina sysslor; då nu prester och borgare anhölle derom, vore
nödigt att ju forr desto heldre göra slut. Horn mente, att de
kunde sjelfva utsätta dag, då de ville sluta sitt möte: och det
blef på stället resolveradt, att det skulle ske om åtta dagar 1).
Men detta beslut behagade icke alla, och i sekreta
utskottets sammanträde följande dag uttalades helt andra önskningar.
l) Rådsprot. d. 17 Maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
