Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDERNAS UTSKOTTSMÖTE 1710.
41
åren blifvit pålagda och åtgjorda, oaktadt att talet på borgare
så märkeligen förminskats; långsamheten i exekution och
rättegångssaker m. m.
Presterskapets trångmål vore så allmänt, att med få
undantag dem tröte deras dagliga föda, och en stor del af dem måste
lefva i svårt arbete såsom bönder. Orsaken var först deras
åhörares fattigdom och sedan de många kontributioner, gärder,
knekte- och dragonhåll, löningars afsaknad m. ra.
Ridderskapet och Adelns medlemmar voro alla, utom några
rätt få, bragta i ett sådant tillstånd, att de antingen voro
torftiga och gäldbnndna eller ock med stor knapphet kunde bringa
sig igenom, att de icke kunde med eftertryck tjena sin öfverhet
eller uppfostra sina barn i studier och tjenliga öfningar, än
mindre kosta på dem några resor, hvilket skulle föra öfver riket
en sådan skada, att den icke stode i lång tid att böta, »utan
lärer allt stanna uti ett mörker om icke dumhet». Orsakerna
till adelns utblottade tillstånd voro allmänt kunniga, hvartill
ock komme de mångåriga svåra kontributioner (som för adeln
och alla ständerna varit allenast för vissa år åtagna, men nu
varat i nästan 30 års tid); adelsfanans upprättande många
gånger, dragoners och trossdrängars utgörande och rekryterande,
knekte- och båtsmanshållet ined deras rekrytering och
fördubblingar, tre- och femmänningar, löningars indragande, många
års missvext, och att de i några år litet eller intet njutit af
sina fattiga bondehemman och dock måst för dem kontribuera.
Af allt detta syntes undersåtarnes nöd och huru den vore
förorsakad; och som deraf vore lätt att sluta, hvad rådet dervid
borde vara, så fördristade man sig att nämna det, nämligen att
befordra K. M:ts undersåtars välstånd och förmögenhet samt
egendomens säkerhet, jämväl att alla måtte få tillfälle att
redligen bruka sin näring. Der undersåtar ne voro förrn ögne, der
vore ock öfverheten rik och mäktig, och den säkraste
skattkammaren vore undersåtarnes välstånd, ty der förvarades skatten
säkrast och vore alltid, när så behöfdes, genom billiga vägar att
tillgå. Detta kunde synas vara alltför generaliter sagdt, men
så understodo de sig icke att gå till sjelfva saken och
omständigheterna vidare, utan hoppades, att H. K. M. ville af
kunglig nåd och mildhet tänka på sina trogna undersåtars
upprättelse ur deras nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
