Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om »Mémoires de Chanut». Af Martin Weibull - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
MARTIN WEIRULL.
sin tacksamhet. »Ne cessez pas — äro hennes ord — de
poursuivre si bien l’affaire, que vous obteniez un châtiment exem*
plaire d’un tel forfait: tout homme qui est capable de publier
de telles choses, est indigne de vivre; il faut qu’il soit le plus
infâme de tous les hommes». Hon är till det högsta upprörd.
»Pour moi, je me suis accoutumée à l’ingratitude et à la perfidie
du genre humain; cependant ma consolation est, que ma
conscience ne me reproche rien d’indigne de moi, et la Suède,
Rome et tous les autres lieux de la terre où j’ai passé ma vie,
témoigneront un jour de la fausseté de ces calomnies»1). Men
ett är det som går henne djupare till sinnet än allt annat, och
det är, att boken bär Chanuts namn. — »Je suis sûre, säger
hon, qu’il ne l’a pas fait, et suis mortifiée de ce qu’on
imprime une si noire tâche à la mémoire d’un si honnête homme.
Car enfin, quand Dieu m’auroit abandonnée jusqu’à permettre
que je fusse coupable de toutes les indignités dont on m’accuse,
il est certain que ce seroit pour moi le dernier des malheurs».
— Och senare, under fortsättningen af brefväxlingen i ämnet,
nämner hon boken med tillägget »auquel on a faussement donné
le nom de M:r Chanut». Hon afvisade tanken, att den kunde
vara Chanuts. — Men bokens utgifvande förmådde ej abbé
Bourdelot hindra och ministerns inflytande räckte ej heller
till för att göra det. Om den svenske ambassadör, som på
sommaren 1674 slöt sina dagar i Paris, Clas Tott ännu lefvat,
skulle kanske resultatet blifvit ett annat. Han egde icke blott
den goda viljan, när det gällde den forna herskarinnan, som
han alltid, mera ridderlig än de flesta inom den svenska
samtiden, förblef tillgifven och trogen. Nu hejdades endast
utgifvandet. Boken, färdigtryckt 1674, utkom försedd med nytt årtal
på titelbladet, 1675. Redan 1677 trycktes en ny upplaga.
Huru förhåller sig nu härmed? Var det med rätta, som
drottning Kristina gjorde sin häftiga insaga? Och hvilken del eger
Chanut i denna bok, som kommit att bära hans namn? Hvad
värde kan öfverhufvud tillerkännas dessa memoirer, som faktiskt,
sådana de äro, ingått i literaturen såsom en grundval för
uppfattningen af drottning Kristina?
Det är frågor, icke alldeles nya, men som ej heller på ett
så afgörande sätt blifvit besvarade, att utmönstringen kunnat
’) Drottning Kristina till Bourdelot 1674 4/n Lettere à suoi Ministri. Hos
Arckenholtz, Mémoires III, 492.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
