Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LES ANECDOTES DE SUÈDE.
113
såsom missväxt, hungersnöd, sjukdomar och eldsvådor,
drottningens och de kungliga barnens, ja, äfven konungens egen
bortgång samt till och med hexeriprocesserna, vara himmelens straff
för konungens våldsamma åtgärder. Reduktionen hade ruinerat
den högre adeln, tvungit flera, och däribland hertig Adolf Johans
äldste son, att öfvergå till katolska religionen för att i
främmande land söka sin lycka. Andra åter hade dragit sig tillbaka
till de obetydliga jordlappar, som blifvit dem öfriga, för att i
bekymmer och chagrin tillbringa sina återstående dagar. På
förslag af en »gewisser Edelman» hade vid 1680 års riksdag
visserligen blifvit beslutadt och i ridderskapets och adelns
protokoll intaget1), att ingen vidare reduktion skulle ifrågakomma,
hvarå konungen jämväl skulle hafva gifvit sin parole; men redan
följande riksdag hade det visat sig, att man uppgjort räkningen
utan värden. Kronan hade ej på långt när fått allt hvad som
blifvit adeln fråntaget, ty stora summor hade åtgått till salarier,
diskretioner och andra »subtile Erfindungen». Än värre hade
adelns präktiga palatser och byggnader blifvit handterade, hvilka
lemnats i händerna pä officerare att vanvårdas eller förstöras,
ja, understundom till och med blifvit begagnade till stall.
Liqvi-dationerna hade bedrifvits med sådan stränghet att statens
for-dringsegare voro glade, om de återfingo en femtedel af hvad de
förskjutit till kronan, hvaremot denna hos sina gäldenärer
utkräfde den sista penningen, och i annat fall både husgeråd och
boskap. Hela Europa visste att drottningens sjukdom och död
endast förorsakats af konungens våldsamma och grymma
förfarande mot adeln, och på sin dödsbädd8) hade hon »mit tausend
Thränen» anropat konungen att hafva medlidande och förbarma
sig öfver undersåtarnes stora nöd, hvilket denne äfven »mit
weinenden Augen» lofvat, och hade han äfven därefter blifvit
något medgörligare. Ministrarne voro okunnige, hersklystne och
girige. De öfverhopade konungen ined en mängd obetydliga
ärenden, i afsigt att hindra honom taga tillbörlig kännedom om
de vigtigare, hvilka de alltså fingo afgöra efter eget behag, och
detta hade gått så långt, att konungens död påskyndades genom
öfveransträngdt arbete. Till följd af den gamla adelns undan-
’) Denna uppgift bekräftas af Bovallius i Frey, 1845 sid. 18.
2) Författaren säger bär, att ingen läkare kunde utröna hvad drottningen
led af för sjukdom, och att till och med en »gross prahlende Major aus Holstein
über den Sund eingeflogen» blifvit tillkallad, likväl utan bättre verkan, än att
han riktat sin pung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
