Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om Les Anecdotes de Suède. Af G. H. Stråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
OM LES ANECDOTES DE SUÈDE.
127
vårt gamla språk och i vårt Jus Publicum, at den icke
rimme-ligen kan tillegnas Bar. Sam. Pufendorff. Äfwen för de sednare
tiderna röjes där på många ställen en wårdslöshet, hwarföre
denne berömlige Häfdatecknare aldrig kan beskyllas». Och liksom
rädd att qvarlemna minsta spår af någon oförtjent beskyllning
mot Pufendorfs minne, upprepar Schönberg i slutet af detta bref
ännu en gång att han »frikallar en så förtjent Embets Broder»
från hvarje gemenskap med Les Anecdotes de Suède.
Efter Schönberg upptogs frågan om författareskapet till Les
Anecdotes ej förr än år 1858, och då mera direkt, af friherre
Bernhard von Beskow i den första af hans ofvannämnda
uppsatser. Beskow var den förste som underkastade det förmenta
Leibniz’ska intyget en grundligare kritik. Icke nöjd därmed,
förskaffade han sig från den då varande bibliotekarien i
Wolfen-büttel, doktor Bethmann, åtskilliga upplysningar och intyg, hvaraf
framgick
att den i Allmänna Tidningar intagna afskriften i flera
hänseenden skiljde sig från originalet, hvilket, skrifvet på latin,
innehåller flera språkliga oegentligheter, som blifvit rättade i
afskriften ;
att originalet från början icke varit undertecknadt samt att det
därunder sedermera skrifna namnet vore stafvadt Leibnitz,
hvaremot den berömde vetenskapsmannen sjelf städse skref Leibniz;
att handstilen väl liknade Leibniz’, men att flera bokstäfver
såsom p, st, och h m. fl. ej egde sådan form, som Leibniz brukade
gifva dem;
att Leibniz i juli 1715 ej befann sig i Berlin, utan i
Hannover, hvilket både hans otryckta bref och tryckta
brefväxling intygade; samt
att Leibniz först år 1716, såsom ett af honom egenhändigt
skrifvet bref utvisade, läst boken, sedan den redan blifvit tryckt;
på grund hvaraf Bethmann uttalat den bestämda öfvertygelse, att
Leibniz icke utfärdat ifrågavarande intyg, utan att detsamma vore
understucket.
Med anledning af dessa och åtskilliga andra goda skäl,
hvilka likaledes tala mot antagandet att Samuel von Pufendorf
skulle vara författare till Les Anecdotes, kom också von Beskow
till samma resultat som hans föregångare.
Så stod saken, då man i Upsala universitets bibliotek
upptäckte det Adlerfelt ska exemplaret af den första franska upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
