Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om Les Anecdotes de Suède. Af G. H. Stråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
O. H. STRÅLE.
klander i Les Anecdotes då redan tilldragit sig. Icke heller kan
förföljelsen emot brodern Esaias hos Pufendorf hafva alstrat
något skäl att gå missnöjd från Sverige, ty åtalet mot denne
börjades först i slutet af år 1688, hvaremot Samuel Pufendorf
redan ett år förut öfverflyttat till Berlin. Att Pufendorf varit
missnöjd med Dahlberg och hans åtgöranden vid tryckningen af
Carl X Gustafs historia synes vara uppenbart, men detta
tilldrog sig ännu senare än den tidpunkt Les Anecdotes afhandlar
och rörde i allt fall endast enskilda förhållanden, där författarens
sjelfkänsla, förklarligt nog, tog ut sin rätt.
Sant är likväl att Pufendorf sjelf, såsom af hans egna här
ofvan anförda yttranden framgår, egt någon anledning att ej vara
fullt belåten med sin ställning i Sverige, liksom att personer
funnos härstädes, hvilka af en eller annan orsak ej voro nöjda
med honom. Af brist på tillgängliga källor kan anledningen till
det senare ej med någon bestämdhet uppgifvas, om icke möjligen
någon obestämd farhåga kunde hos somliga forefinnas att
Pufendorf, som egde tillgång till åtskilliga hemliga arkiver, skulle i
sin historia öfver den store kurfursten låta inflyta några
upplysningar om huru den svenska förmyndareregeringen tillvägagått
vid Sveriges deltagande i det sista tyska kriget, upplysningar,
hvilka möjligen äfven gåfvo honom anledning till det
ofvannämnda yttrandet att det var honom lättare att säga sanningen
i Berlin än i Stockholm, ehuru denna visserligen icke innehöll
något ofördelaktigt om konungen personligen.
Att Pufendorf icke egde något skäl att vara missnöjd med
Carl XI eller dennes beteende mot honom är uppenbart. Sjelf
nämner han uttryckligen i sin Eris Scandica konungen såsom
näst Gud »summus arbiter» öfver hans medborgerliga anseende
och lycka och att konungen vore fullkomligt öfvertygad om hans
oskuld samt tillägger, ännu långt senare, såsom redan är anfördt,
att om det gått efter konungens intention, skulle han aldrig satt
sin fot utom Sverige. Däremot kan det antagas att, oaktadt
konungens välvilliga »intention», åtskilliga omständigheter
omintetgjorde denna, för så vidt det gällde för Pufendorf att
ordentligt utbekomma den knappa lön han egde att uppbära. Därom
vittna hans förenämnda upprepade klagomål. Orsakerna härtill
må nu hafva varit konungen obekanta eller legat utom hans
förmåga att undanrödja, men dessa omständigheter synas kunna
hafva varit tillfyllestgörande för Pufendorf att med begärlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
