Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om Les Anecdotes de Suède. Af G. H. Stråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LES ANECDOTES DE SUÈDE.
137
ett hos Carl XI ganska sällsynt drag af frikostighet. Och för
att råga måttet af sin välvilja npphöjde konungen straxt därefter,
nämligen ännu i samma månad, Pufendorf till friherre som
belöning för hans »insignis et rara bonarum artium comparata
scientia» och hans utmärkta historiska arbeten. Länge fick
Pufendorf likväl ej glädja sig åt vare sig den kontanta gåfvan eller
den mindre materiela utmärkelsen, ty han afled redan hösten
samma år.
Hvar finnas väl här några sådana omständigheter eller
anledningar, hvilka kunnat förmå Pufendorf icke blott att »gå
missnöjd» från Sverige, utan att göra detta i så hög grad, att han i
förtrytelsen däröfver satt sig ned att författa en sådan skrift,
som Les Anecdotes de Suède? Ingalunda kunde striden med
Beckman och de andra tyska professorerna vid universitetet i Lund
därtill gifvit anledning. Ur denna strid gick Pufendorf segrande.
Beckman dömdes ärelös och landsflyktig, hvarförutan hans skrift
mot Pufendorf, den bekanta Index, såsom ett lögnaktigt pasqvill
blef af bödeln offentligen uppbränd. De andra professorerna,
Schwartz och Weiser, måste jämväl öfvergifva Sverige och
dessutom hade Pufendorf den tillfredsställelsen att i sin Eris
Scan-dica äfven med andens vapen fullkomligt besegra icke blott dessa
sina motståndare, utan äfven åtskilliga andra lärda, såsom
Gese-nius, Velthemius och Albertus. Icke heller kunde ensamt den
omständigheten, att han i några år, under kriget mot Danmark,
måste »von dei\ Schnur zehren», härvid verkat så mycket, ty
detta öde delade han med nästan alla Sveriges ämbets- och
tjenstemän under denna bistra tid, och i allt fall lärer hvarken
Johan Gyllenstierna eller Erik Lindsköld, än mindre Claes
Fleming eller stora kommissionen härtill kunnat hafva varit orsaken.
För öfrigt borde Pufendorf snarare af sådan anledning blifvit
en varm vän af reduktionen, ty såsom en författare1) rigtigt
anmärker, i denna åtgärd låg enda möjligheten för ämbets- och
tjenstemännen i Sverige att hoppas någonsin få sina löner
ordnade och utbetalta. Fullkomligt faktiskt och ostridigt är ju i
alla fall, att Pufendorf under de år, som föregingo 1684, såsom
hans adelsbref äfven bestyrker, haft flera fördelaktiga anbud från
andra länder, men detta oaktadt föredragit att qvarstanna i
Sverige, där likväl alla de händelser, hvilka äro föremål för
*) Jemförelse mellan statshvalfningen i Sverige 1680 och i England 1688
af S. £. Th. Nordström, sid 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
