Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om Les Anecdotes de Suède. Af G. H. Stråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
O. H. STRÅLE.
Sverige genom Gari Gustafs frånfälle undgick ett farligt och
vidtutseende krig, hvadan det varit att hoppas, att landet under
en så lång minderårighet bättre kunnat öka sina krafter och sin
välmåga. »Et comme la famille Royale consistoit en une seule
personne, il pourroit arriver, qu’il auroit moyen de parvenir au
but dont nous avons si souvent fait mention».
Förgäfves söker man i Pufendorfs bekanta arbete De Jure
Naturæ et Gentium — där han i 7:de bokens 6, 7 och 8:de
kapitel afhandlar olikhetem emellan den demokratiska,
aristokratiska och monapkiska styrelseformen — någon som helst förkärlek
för en sådan varimonarki, hvilken Les Anecdotes anser så
efter-läMgtansvärd ; fastheldre synes han föredraga en stark
konungamakt inom lagligen bestämda gränser. Men hvad som däremot
måste fästa läsarens synnerliga uppmärksamhet, äro de ord han
i 8 kapitlet 3 § yttrar, hvilka förefalla vara enkom rigtade
emot just detta samma råd och denna adel, som voro så
missbelåtna med Carl XI och de af honom vidtagna åtgärderna.
Orden lyda så; »Probe tamen observandum, a civibus turbulentis
aut querulis multa principum facta pro injuriis traduci, quæ tales
minime sunt. Scilicet quod ab ipsorum judicio 4iscrepat, id
tanquam malefactum damnatur. Et Jupiter neque serenus neque
pluvius omnibus placet. Atqui quemadmodum propter
varie-tatem ingenii humani, & male composita multorum desideria
fieri non potest, ut reip. administratio singulis civibus æque
arrideat: ita si quis pro injuria statim haberi velit, quod ipsi
displicet, vel civitatis dissolutionem quærit, vel ipse imperare
cupit. Et sane non paucis ea sola querularum causa, quia ipsi
non régnant».
Sammanställer man däremot de ofvanföre ur Les Anecdotes
anförda yttrandena, hvaraf ännu flera kunde åberopas,
tidpunkten då boken först skådade dagens ljus, och den
omständigheten, att inom en så kort tid icke mindre än fyra upplagor på
olika språk och från skilda håll utsändes, med den
hemlighetsfulla slöja, som hvilade och ännu hvilar icke blott öfver
för-fattareskapet, utan äfven öfver tryckorterna, samt med det
något skrufvade beröm en del tyska journaler egnade boken —
sammanställer man allt detta med det nu anförda innehållet i
Les Anecdotes, så kan man lätt nog komma till en sådan
slutsats, att någon af de under Carl XI:s regering lidande bland
svenska högadeln »anstrukit duken», hvarå sedermera den dystra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
