Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om »Mémoires de Chanut». Af Martin Weibull. 2. Mémoires de Picques I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANUT.
167
det enda. — När de Prade efter Picques säger, att riksrådet fann
saken för vigtig att ensamt afgöra, sätter drottningen i margen :
»aussi cette affaire n’étoit pas de la décision du sénat», därmed
betecknande sin ståndpunkt till rådet i frågan. Och när han så
berättar, att ständerna skulle på Carl Gustafs anhållan enträget
ha uppfordrat henne att ej lemna tronen och att hon låtit sig
öfvertala på det vilkor, att <}et aldrig mera skulle talas med henne
om hennes förmälning, hvartill man gerna skulle ha samtyckt,
skrifver hon i randen: »une partie de ceci est véritable, l’autre
est fausse. On ii’avoit que faire de leur demander cette
condition! Il n’y avoit pas un homme en toute la Suède qui fut
si hardi que d’oser en parler à la Reine.»
Vi komma nu - till det dramatiska uppträde, med hvilket
Mémoires de Picques låta tronafsägelsen 1651 afslutas, sjelfva
den stora slutscenen, då Axel Oxenstjerna träder inför
drottningen i spetsen för »les états de Suède, tous en corps, avec le
sénat» och håller det tal, hvilket säges hafva bevekt drottningen
att återtaga sin afsägelse. Huru förhåller det sig ined detta
uppträde?
Memoirerna berätta!), att de församlade ständerna gjorde de
största bemödanden för att förmå drottningen att afstå från sitt
beslut. Det motstånd hon gjorde kom dem ej att förlora mod
och hopp; tvärt om, »ils dressèrent de nouvelles batteries et leurs
instances, leurs prières et leurs supplications»: verkade till slut,
att de vunno seger. Slag i saken gjorde nu emellertid ständernas
massuppvaktning med rikskanslern i spetsen. En utförlig
redogörelse meddelas för det tal han vid tillfället höll — un discours
extrêmement beau, eloquent et persuasif — och tilläggom det, äfven
i ett så alltigenom franskt manér affattadt, att det ej kan annat
än väcka förvåning, att en svensk man, och helst Axel
Oxenstjerna, hållit det. Den gamle rikskanslern tackar drottningen
i bela rikets namn därför, att hon genom sina omsorger förvandlat
Sverige till Europas mest blomstrande rike; han visar, huru
omöjligt det vore, att om hon öfvergåfve dess ledning, det skulle
kunna hålla sig uppe på den punkt det nått; han påminner om
Carl Gustafs beslut, att under drottningens lifstid aldrig bestiga
tronen. Bättre hade varit, fortsätter han, att drottningens
regering icke varit så lyckokrönt, än att hon skulle lemna den,
’) Mémoires de Picques II, 328—331.
Hi»t. Tidskrift Î887.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
