Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om »Mémoires de Chanut». Af Martin Weibull. 2. Mémoires de Picques I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
MARTIN WEIBULL.
senaste lefnadsår utkom nämligen i Paris af en obetydlig literatör
en äfvenledes obetydlig bok, som hon väl läste mest för titelns
och ämnets skull: Histoire de Gustave Adolphe et de Charles
Gustave af de Prade.1) Drottningen försåg den med
randanmärkningar på samma sätt, som hon gjort med första delen af Mémoires
de Chanut och såsom väl med de flesta böcker hon läste.
Dessa drottning Kristinas egenhändiga anmärkningar ha gifvit
åt de Prades bok ett historiskt värde, som den annars i sig sjelf
ej eger. Ty boken utgöres mest af utdrag; för Carl Gustafs
historia 1651—54 är den oftast blott ett kortfattadt utdrag af
Mémoires de Picques. Försedd med drottningens
randanmärkningar, lemnar den sålunda ett medel att kontrollera dessa i några
vigtiga punkter. Man måste blott beklaga, att de Prades utdrag
ej varit flera och större; drottningens rättelser hade då säkert
också varit talrikare. För tronafsägelsen 1651 följer de Prade
i hufvudsak memoirernas framställning, men i korta drag, utan
att upptaga alla motiven hos Picques. Han säger kort: »elle
jugeoit qu’il lui seroit plus glorieux de renoncer à la couronne
que de la garder; qu’elle pouvoit perdre la reputation qu’elle
-avoit acquise par la foiblesse où étoit alors le royaume». Här
skyndar drottningen att sätta i randen: »le royaume ne fut jamais,
ni plus glorieux, ni plus fort, ni plus heureux qu’il étoit en ce
tems-là». Detta skäl har således varit för henne fullkomligt
främmande: så mycket framgår med visshet af anteckningen.
Det uppräknas vidare åtskilliga andra, såsom att hon skulle
varit uppledsen vid regeringsbördan, att hon endast ville lefva för
att i umgänge med de lärde lara att dö. Slutligen säger de
Prade utan stöd af Mémoires de Picques, att ett skäl var, quelle
vouloit se faire catholique. Där sätter drottningen i noten: Cela
hest Vunique fondement de la fortune de Charles. Tout le reste est
faux. Man har således här drottningens bestämda uttalande, att
redan i augusti 1651 var öfvergången till katolicism hennes
herskande tanke. Men skulle ej därjämte tanken på
fäderneslandets bästa stått för henne klar? Hon har sagt det öppet
och tydligt till rådsprotokollet 1651, och hon har ej heller
förnekat det 1686, ty detta skäl finnes ej upptaget hos de Prade
i kretsen af dem, bland hvilka hon betecknade det religiösa såsom
*} Boken är tryckt 1686; enligt drottningens anteckning skref hon sina
anmärkningar samma år. Arckenholtz har ointryckt den jämte dessa i Mémoires
•de Christine III, 145—75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
