Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om »Mémoires de Chanut». Af Martin Weibull. 2. Mémoires de Picques I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉM01BK8 DE CHANUT. l7l
Per Brahe har ännu något vidare att om saken berätta.l) Hvad
drottningen, såsom han sammanfattat det, sagt till rådets
deputerade var, att hon ensam ville bära ansvaret för beslutet och
fritaga rådet därifrån, men tillika hade hon bedt, att rådet ville
ånyo sammanträda och om saken öfverlägga samt tillse, huru
den »beqvämligast stode att andraga och effectuera». Hennes
önskan var nämligen, att rådet till densamma »condescendera
ville». Per Brahe, som vid den första skrivelsens öfverlämnande
ännu icke varit till hufvudstaden anländ och som ej undertecknat
denna, upptog då vid sin ankomst (21 september) saken ånyo.
Han uppsatte rådets andra skrifvelse i frågan, och denna blef
den 30 september2) af honom i hela riksrådets närvaro
öfverlemnad till drottningen. I sin tänkebok skrifver Per Brahe
följande: »H. K. Mt talte enskilt med rådet om en resignation,
hvilket hela rådet så skriftligen som muntligen ogillade.»3) Man
finner af det anförda, att förhandlingen försiggått ensamt mellan
drottningen och rådet samt att drottningen synes hafva gifvit
efter för rådets föreställningar och böner omedelbart före
riksdagens öppnande.
Sådant var det verkliga förloppet. Axel Oxenstjerna har
aldrig hållit det franska tal, som memoirerna lägga honom i
munnen. Hela uppträdet, sådant det där skildras, har aldrig egt
rum. De som älska de stora uppträdena i historien skola möj-
intet svårt skulle falla, oansedt hon ännu en tid vid cronan qvarblefve, ändå denne
sin dessein att fullbringa». Att Fleming under vägen skulle hafva slutit sig till
rådsdeputationen, då den för att uträtta ett sådant, uppdrag begärt enskildt
företräde, synes redan märkligt. Märkligare vore dock, om då de öfriga rådsherrarne
bådo och besvuro, han skulle ha fört detta språk, som så bjert afstack mot deras.
Hade drottningen fällt de ord hon säges hafva fällt till Fleming, hade ju saken
varit så godt som afgjord; men då det visar sig i P. Brahes senare skrift till
drottningen, att hvad som vans med den första skriftens öfverlemnande, egentligen
endast var, att isen bröts och att drottningen åter blef tillgänglig för rad, så att
hon ej fordrade blott ett enkelt samtycke, så får man väl anse, att samtalet, om
det förts just sådant, förts vid annat tillfälle och under andra omständigheter.
För vår del se vi ett ytterligare och vigtigt inkast däruti att Herman Fleming
ej undertecknat rådets första, af Axel Oxenstjerna uppsatta skrifvelse, men väl
den andra, som Per Brahe uppsatte och öfverlemnade. Däri tro vi snarast ligga
ett intyg om, att han ej vid tillfallet ens varit närvarande — ty hvarför skulle
han väl ha undandragit sig att närvara vid rådets session; han delade ju dess
mening — utan att han snarare liksom Per Brahe senare anländt och då, liksom
denne, undertecknat den andra skrifvelsen.
1) P. Brahe, Tänkebok och Rådets skrifvelse II till drottningen 1651.
R. o. Adelns Riksdagsprotok. V, 294—97.
2) Anteckning å urkunden i Riksarkivet: »Exhib. 1651 den BO september».
Denna andra skrifvelse är undertecknad af 19 rådsherrar; flera hade alltså an*
kommit, sedan den första öfverlemnades.
•) P. Brahe, Tänkebok, 78, 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
