Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om »Mémoires de Chanut». Af Martin Weibull. 2. Mémoires de Picques I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÅMOIBK8 DK CHANUT.
179
målet med tronföljaren.l) Hvad denne angick, innehöll skriften,
att han borde vara konung af Sverige »icke mediante regia
Ma-jestate, utan äfven jure proprio» — en arfsrätt, till stöd för hvilken
åberopades ett samtal, »som förelupit i Preussen mellan sal.
konungen ocli riksamiralen» (Gustaf Adolf och Carl Gyllenhjelm, *)
vidare en varning att akta sig för Magnus Smeks måltid (gift)
och för krig i Tyskland. I skriften förekom för öfrigt en
hänsyftning på Actæon, hvilken väl knappast kan hafva afsett något
annat, än att den fantasirike författaren jämförde det öde han
förutsåg för sig, med Actæons, som till straff för det han såg
Diana i sin nakenhet, blef söndersliten af hundar. — Dessa äro
ungefär de hufvudpunkter af skriften, som framträda under
förhöret med författaren; men i memoirernas redogörelse antingen
de saknas helt och hållet eller äro de helt flyktigt och något olika
framställda.•)
Emellertid synes Picques dock på det hela långt bättre
underrättad om denna sak än om andra offentliga händelser. Det är
tydligt, att han här befinner sig utanför statssekretessens område;
fransmännen i drottningens och de la Gardies omgifning ha kanske
här lemnat upplysningar. Dock förekommer ett och annat som
står i direkt strid med hvad som framgår af
rättegångshandlingarne. Så säges t. ex. 4) att den äldre Messenius skulle fått sitt
dödsstraff lindradt, därför att skriften ej blifvit till honom
meddelad, förrän sedan den redan var färdig, då han dock enligt
akterna alldeles icke känt till den, och om han det gjort, på
Wiirtz’ varning kanske kunnat i tid rädda sig. Så uppgifves
också, att han, hotad med tortur, hotat drottningen därmed att
han då för henne skulle uppenbara ting, om hvilka hon ej gerna
skulle vilja blifva underrättad och efteråt önska, att hon ej
lärt dem att känna: man hade då fruktat, att han skulle aflägga
bekännelse om månge af de store — »beaucoup de grands» —
hvilka det ej skulle varit lätt att straffa pa grund af den ställ—
’) Underligt, att Ebba Brahe med sin romantiska ungdomshistoria på gamla
dagar så allmänt skulle komma i rykte för trolldom. Jfr t. ex. det danska
sändebudet P. Juels förut anförda ord.
2) Det skulle varit, då konungen låg sjuk af sin blessyr. Samtalet tyckes
ha varit följande. Riksamiralen hade sagt, att konung Sigismund yttrat: »Månn*
icke tro ban vill hafva sin systerson?», hvartill Gustaf Adolf svarat: »hvem annan?»
3) Skriften har aldrig blifvit tryckt. Fryxell ger en redogörelse IX, 148—
150, som i några punkter synes mera öfverensstämma med memoirerna än
förhöret. Finnes denna skrift i behåll?
*) Mémoires II, 375—76.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
