Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANUT.
187
mentel var en kronas minister och en kronas, med hvilken
Frankrike befann sig i öppet krig. Ty ännu fortsattes den stora kamp,
hvilken den Yestfaliska fredskongressen ej förmått att stilla. I
mån som Frankrikes krafter mattades genom de inre oroligheterna,
trängde Spanien mera afgjordt fram för att med ansträngande
af sina yttersta krafter tillkämpa sig segern i den långa striden
från 1635. Två af sina krigsskådeplatser, i Italien och
Cata-lonien, hade Frankrike redan måst uppgifva; det kämpade på den
tredje, den nederländska, mot sin egen store fältherre, prins Condé,
nu i spetsen för spanska härar. Pimentels sändning till
Stockholm, där sedan Philip II:s dagar ej något spanskt sändebud
visat sig, betydde àtt Spanien äfven på diplomatiens falt sökte
upptaga striden. Nyss hade det i detta syfte först af alla kronor
ej försmått att knyta förbindelse med konungamördarne i
England. Pimentels ankomst till Stockholm gaf tillkänna, att man
ville uttränga Frankrike hos dess nordiske bundsförvandt. —
Sommaren 1652 utbröt också kriget mellan de båda sjömakterna,
Holland och England under Cromvell. På mångfaldigt sätt
ingrep detta i den allmänna europeiska politiken; särskildt berörde
det de båda nordiska kronorna Sverige och Danmark såväl i
deras förhållanden inbördes, som till de stora makterna. Det
föreföll som om Spanien skulle föras öfver på Englands sida,
liksom Frankrike på Hollands, och skulle ej Sverige då äfven
komma att omfatta Englands sak liksom Danmark Hollands?
Visste man ej, huru uppbragt Sverige var öfver det närmande
mellan Danmark och Holland efter Brömsebrofreden, som 1649 ledt
till redemptionstraktaten och som faktiskt gjort Holland till herre
i Öresund? Och blef ej detta herravälde vid krigets utbrott liksom
befäst genom den engelska handelsflottans uppbringande i Sundet,
och senare genom det dansk-holländska förbundets förnyande?
I allt detta låg ämnen nog till en oro, som fyllde sinnena och
gjorde dem mottagliga för gissningar och kombinationer af
allahanda slag. Detta krig mellan de båda republikerna förde till
Stockholm ännu tvänne andra diplomater, den holländske Conrad
v. Beuningen och den engelske Bulstrode Whitelocke. Af dessa
anlände Whitelocke först i aldra sista skiftet af drottningens
regering. Redan i september 1652 anlände däremot Beuningen.
Hans uppgift var att söka förmå Sverige till uppfyllande af dess
från äldre förbund ännu bestående traktatmässiga förbindelse att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
