Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Några handlingar till Gustaf I:s historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÂGBA HANDLINGAR TILL OV8TAF 1:8 HI8TOBIA.
195
Till thet tridie, om thet mandråp, som then bonden i Mark och
hans son medt beridne mode p& en annan bonde i en gestebudz
stafvo bedrifvit hafve etc.: öfver s&dana miadädere hafver Gudt sielf
sagt en sententz och dom i then förste Mose bok i thet 9:de capittel :
Hvilkin menniskiones blodt utgiuter, then samas blodt schal 1 åter
igen genom mennisken varda utgutit; ther medt Gudt hafver befälet
öfverheten att straffa mandråpere och synnerliga i slike ofverdädige
saker; Item keysere lagen lare, att ingom mandråpare bör gifves
legde och secherhet; vår egin lag udi förste capitlet i edzöres balken
gifver och medt, att then som så handier, then hafver forbrutid
edz-öret. Doch ther emott acktendes s&dana dråp, som ske medt våde,
eller ober&dne mode, item oc så när en gör openbara nödvern for
sig, att han ingelunde kan undvige then annen, medt minne än han
anten schall slå honum eller och sielf blifva ther um halsen: i sådana
fall are the circumstantier eller umstendigheter väll tilbemerkendes,
och icke så strengeligen straffes till halsen, som thenne forme sak
krefver. Som och i thenne sak fast annerlunde och alt for grofft tilgatt
är, udi sa motte att gå medt spente arborst in i en gestebudz stufvo
och skiute ther folk i hiäl vid bordet, hvilkit emott all skiäl och
rett, effter udi s&dana samqvempd som ar brullop, besynnerlig bör
holle8 och vara frid och rolighet, effter Christus hafver sielf varit i
brullop, gaf ther utöfver sin välsignelse och utan tvill beg&fvede
sådana samqvempd med frid, rolighet och sine helige n&der.
Then fierde artichel formelder åter om hor och är tilforene nogh
omtalet i then andre artichel, allenest thenne regelen samptligen
medt hennes umstendigheter är i alle saker och s&dana misdäderi väl
bemerkiendes och behollendes, nemligh huruledes then saken sigh
forlupin är, i genom hvem hon är skedd, p& hvad tidt, i hvad rum och
medt hurudana beskeid etc. Sedan kan man al tidt dome och seije tber
um, 8& mygit som rett är, s& att slike oloflige saker icke ustraffade blifva.
Then fempte artichel, om then bonde p& Dal, som sin festepigo
forlatid hafver, drogh in i Norrige (doch icke for n&ghen sak skuld)
och vigdes ther sedan vidt en annen, och nu begärer han att komma
hit in i rigit igen, och utbiuder therfore 4 oxer, etc.: thet är
inga-ledes effterlatende8 eller tilstädiendes, androm besynnerlige till exempel.
Förty hvar thet en rese tilsteddes, moste man fraindelis same vilkor
ock sä androm unne, och blefve så ther utaf ett rett turkesk vesende,
modt then befalning, ther Christus seger: Hvadt Gudt tilsamman
föget hafver, schall ingen raenniske åtskilie. Och seger Christus
tes-ligest sielf, att then ene schall icke ofvergifve then andre, utan
alle-niste for hordom skuld etc. Dog schall man och anse thetta ärende,
om han same sin feste pige hefdet eller belegret hafver; finnes thet
medt god skiäll, bör honum hordeligen straffes, s& att han holler sig
her utaf rigit och tages inge böter ther fore. Men hafver han icke
hefdet henne, dhå må honum väll tillåtes att komma hit iu i rigit
igen, och gifve hans Nåde sådana böter, som han uttbiuder. Och
pigen han feste her i landet, för än han rymde af, m& g& till nytt
echtescap igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
