Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERRÄTTELSER.
203
De egenskaper han som häfdatecknare lade i dagen voro förmågan
att beherrska ämnet och aldrig för detaljen förlora blicken på det
hela, att uppsöka och utveckla händelsernas inre och djupare
sammanhang samt att i ett anslående språk teckna de taflor han upprullade
ur det förflutna. Man har med rätta påpekat, att där finnes en
omisskännelig likhet mellan Carlson och den straxt före honom bortgångne
Leopold von Ranke i deras satt att skrifva historia. Ej mindre en
viss likhet i skaplynnet, än intrycket af Rankes personlighet och
skrifter alltifrån den tid Carlson var hans lärjunge, torde här hafva
inverkat Bägge älskade att teckna i stort och att uppehålla sig vid
förhållandena af orsak och verkan hos de andliga faktorerna, unedr
det att detaljerna stundom alltför mycket fingo träda i skuggan,
särskildt när det gälde siffror och data; därmed sammanhängde ock hos
bägge vanan att citera alltför sparsamt. Den politiska historien var
det som företrädesvis fangslade bägges uppmärksamhet, och med en
viss förkärlek rådfrågade de ock politiskt-diplomatiska källor.
Teckningen af det lif som puherade i det förflutna fick Btundom stå
tillbaka för en halft filosofisk, halft politisk analys, naturlig hos
män som förenade tänkarens objektivitet med den politiske mannens
reflekterande erfarenhet. Med lugnet af historiens domare och en
däremot svarande uppfattning af sitt värf sökte bägge att under ytan
af växlande händelser och personliga lidelser återfinna det
allmängiltiga i historien.
Carlson har dock haft tillfälle att visa såväl att han uppskattade
betydelsen af den inre historia, hvars stilla växt alltför ofta får
bortskymmas af den politiska historien, som att han kunde af källornas
spridda drag skapa en helgjuten bild. Den teckning af Sveriges inre
förhållanden vid medlet af sjuttonde århundradet, hvilken han satte
som inledning till Karl XLs historia och till hvilken säkerligen
Ma-caulays ypperliga skildring af Englands tillstånd 1685 gifvit upphof,
är gjord med fin och säker hand. Men statistiska siffror voro ej
egentligen hans Bak och kanske ej nog hufvudsak, där.de bort vara
det, ehuru han med lätthet förstod att ur siffrorna afläsa deras
betydelse och med klarhet framlägga deras resultat. Intrycket häraf
framträder isynnerhet vid läsningen af hans skildring af reduktionen, som
i detta afseende lemnar viktiga spörsmål obesvarade. Utan tvifvel
skulle därför den mödosamma utredning af Sveriges ekonomiska och
finansiella historia under Karl XII, hvarförutan en verklig och
fullständig bild af denna tid aldrig blifver möjlig, satt Carlsons förmåga
på ett svårt prof. Han fick emellertid ej brottas med denna
svårighet, och annan hand skall teckna fortgången af denna olyckssaga,
hvars första år han med sådant mästerskap skildrat.
Nästan alla hans offentliggjorda arbeten stå i samband med hans
stora historiska verk. 1) Vigtigast bland dem var afhandlingen »Om
*) Hans gr adualaf handling (1884) hade till föremål Hemming Gad. Tre
&r senare utgaf han en ny akad. afhandling, De albis et nigris factionibus
flo-rentinis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
