Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.
235
missionen än från Kristian August själf. Då denne fick ständigt
i kommissionen höra talas om företagets vådor icke blott för
Sverige, utan ock för Norge, då man förestälde honom att ett
anfall mot Sverige vore liktydigt med ett politiskt själfmord, och
tillika frambar Norges eget utblottade läge såsom i sig ett alldeles
tillräckligt skäl inför konungen till olydnad mot hans bud, så
var det visserligen foga underligt, att han drog sig för att anfalla
och fördärfva ett rike, som kanske snart nog skulle blifva hans.
Han mottog icke häller ovilkorlig befallning att anfalla före juni
månad 1809. Dittills hette det, att prinsen skulle söka en
förening med ryssarne, och hans anfall blef därför i viss mån
beroende af inhämtad underrättelse om deras framträngande till
det sydligare Sverige.1) Ett sådant framträngande inberättades
verkligen kort därpå till prinsen med anledning af ryssarnes seger
vid Hörnefors den 5 juli. Han mottog då å ena sidan en
kategorisk befallning att anfalla, såvida det icke vore »fysiskt
omöjligt» (19 juli), och erhöll å andra sidan underrättelse, att han
af Sveriges konung och riksdagens hemliga utskott var föreslagen
till tronföljare i detta rike. Men redan i juni hade en af den
norska regeringens ledamöter, Wedel, satt sin ära i pant för att
ryssarne ej skulle erhålla någon hjälp från Norge och uppfordrat
svenskarne att »använda hvar man mot barbarerna». Själf hade
ock Kristian August i ett af sina varma ögonblick, då han hårdt
ansattes af Wedel, inför denne förklarat, att han under inga
omständigheter skulle hjälpa ryssarna. Af svenskarne uppfordrad
att rycka öfver gränsen som deras bundsförvandt, af sin konung
anbefald att inbryta som deras fiende och ryssarnes bundsförvandt,
af norrmännen uppmuntrad till fortsatt overksamhet, bestämde
han sig för det sistnämda. Som en förrädare handlade han
hvarken då eller senare och ännu mindre förut; men som sådan
blef han nu afsigtligt framstäld af svenskarne i offentliga
dokument och naturligtvis därför ock så ansedd af danskarne och sin
konung. Ytterligt ömtålig om sitt anseende som en man af ära,
såg han sig med stigande harm utsatt för misstankar och oför-
*) Enligt prinsens egen berättelse till brödren, skulle han första gången den
19 jnli hafva mottagit denna kategoriska befallning (se Aalls Erindringer, Bilag
sid. 667). Enligt d:r Nielsen (a. st. sid. 29*2 och 293) har konungen alt från
28 maj förnyade gånger befalt prinsen att gå öfver gränsen och besatta de svenska
landskapen till Klarelfven och Glommen. Den 8 juni begärde han »blind lydnad».
Kristian August ansåg, att ryssarne först måste framrycka till Hernösand, förrän
en samverkan mellan honom och dem kunde blifva möjlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
