Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
NILS HÖJER.
rätter af den danska regeringen och dess polisombad i Norge,
presidenten Kaas. Hade han i sin natur haft det allra minsta
af en revolutionsmakare, skulle den svenska regeringens
beräkningar icke slagit fel; men i stället för att retas till uppror af
nesliga beskyllningar för förräderi och släcka sin harm i dåd,
gömde han sorgen som en gnagande mask i sitt inre, där den
tärde på hans lifskrafter och inom kort förspilde hans lif. Han
kallar själf dessa månader, juli och augusti 1809, den
»pinsammaste perioden i sin lefnad, som förstörde hans helsa och skulle,
då hans krafter synbart aftogo, inom få veckor hafva orsakat
hans död, om man icke omsider hade trott den genom sina egna
ögons vittnesbörd öfvertygade prinsen af Hessen». Så fast
öfvertygad att han gått den rätta medelvägen i den kollision mellan
motsatta pligter, hvilka han hade att lyda såsom å ena sidan ett
verktyg för Skandinaviens enhet och dess räddning undan österns
barbari och å andra sidan den danske konungens befälhafvande
general, att han efteråt kunde »vid den eviga sanningen» bedyra,
att om han ännu hade valet, skulle han icke kunna handla
annorlunda, måste han dock känna dessa misstankar och beskyllningar
så mycket bittrare, som han väl visste, att oni man bedömde
honom uteslutande efter hans ställning som dansk general, sà
kunde hans handlingssätt under sommaren 1809 icke gärna
försvaras. Ehuru han har all möda ospard för att i sin apologi ur
militära grunder förklara, hvarför intet anfall på Sverige bort
å hans sida göras, gifver han dock i själfva inledningen till dessa
grunder den sanna förklaringen i följande ord: »Jag har aldrig
kunnat annat än anse det skadligt och en förberedelse till Sveriges
och Norges undergång, om ryssarne gjorde eröfringar på denna
sidan Bottniska viken». Fredrik Yl hade rätt att fordra »blind
lydnad» af sin general, men han hade orätt i sina af Kaas
ingifna misstankar, att Kristian August handlade efter
öfverenskommelse med svenskarne *) och hade förbundit sig gent emot
!) Af ett bref från Adlersparre af den 28 maj har man velat sluta till en sådan
förbindelse mot svenskarne redan då {Nielsen a. st. sid. 279). Det heter dur:
»Prinsen af Augustenborg, den ädlaste prins på jordklotet, skickade nyss och
kungjorde, att han nu har bestämda order att anfalla oss, men att han enligt gammal
öfverenskommelse med mig ej gör det, förr än vi afslutat våra inre
angelägenheter». Jag tror, att om man tager i betraktande Adlersparres sed att på grund
af sitt sangviniska lynne alltid förgylla utsigterna i Norge och vidare hans
oaflåt-ligen skrytsamma sätt att uttrycka sig, så bör man icke häraf sluta mera iin att
Bagge å prinsens vägnar tillkännagifva, att denna fått order att anfalla, hvadan
han uppfordrade svenskarne att påskynda freden och tronföljarevalet (Fredrik VI:s),
men i alla fall lofvade att hålla stilleståndet och den öfverenskomna 12 dngars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
