Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Norsk nationel historieskrifning. II. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
NILS HÖJER.
saadant skridt vilde vist for månge Decennier gjere det store
Øiemeds Opnaaelse umueligt — vilde bevirke baade Sverriges og
Norges Underkuelse ved Russerne. — Naar vi havde gjensidig
svækket og ødelagt hinanden blev vi et let opslugt Rov for det
store Hy dr a». — I liknande och delvis samma ord afråder han
i bref till Adlersparre af 21 aug. hvarje direkt svensk
inblandning i Norges inre angelägenheter. Ännu två år efter hyste han
samma mening, såsom man kan se af Axel Mörners berättelse
till Karl Johan om hans möte ined Wedel i Göteborg den 26
mars 1811. *) »Jeg siger Dem ogsaa», yttrade han vid detta
tillfälle till Mörner, »at om Sverige nogensinde skulde med Vaaben
i Haand imod os ville bringe Föreningen i Stånd, — aldrig skal
den da blive af». Följande år 1812 skall han enligt en uppgift
af Karl Johan till Thornton haft för afsigt att i spetsen för en
deputation begifva sig till England för att begära detta rikes
garanti för Norges själfständighet. Karl Johan angifver, att den
engelska regeringen skulle bäst tillmötesgå deputationens
önskningar och främja dess syften, om densamma då erhölle det rådet
att ingå en förening med Sverige.2) Den garanti, som Wedel
sökte för Norges frihet, erhöll han snart nog (våren 1813) genom
upprepade försäkringar från svenska ombud i Norge, hvilka
invigde honom i Sveriges förbindelser med de allierade makterna
och tillika å Karl Johans vägnar med honom afhandlade
grunddragen af Norges blifvande författning på basis af fullständig
oafhängighet i alla inre ärenden. Då han nu blifvit öfvertygad
om den svenska regeringens redliga afsigter och fått fullkomligt
klart för sig, att norrmännen icke utan en kraftig stöt utifrån
kunde sättas i rörelse för att vinna oafhängighet gent emot
Danmark, tillrådde han i mars månad 1813 ett infall i Norge af
30—40000 svenskar, som skulle företaga ett anfall mot Kristiania,
under det han själf väckte en bonderesning i sitt grefskap och i
Buskeruds amt, där han varit amtman och kände folket.3)
Denna plan kunde icke då utföras på grund af Karl Johans
förbindelse till stormakterna att först deltaga i kriget mot
Napoleon på kontinenten. Vid samma tid som han gick öfver till
Tyskland med den svenska armén, för att där framtvinga Norges
*) Aalls Erindringer, sid. 701.
2) Se Scævola, Utländska diplomaters Minnen, II, s. 288.
*) Nielsen, Grev Wedel i 1813, Nordisk tidskrift 1883, sid. 512 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
