Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.
241
Kristian Fredrik uppträdde som Norges frihetshjälte, om vidare
Sverige genom offentliga förklaringar till de allierade makterna
bundit sina händer i bägge fallen, och om slutligen dessa
öfverens-komna och utlofvade vilkor i alt väsentligt öfverensstämma med
de sedan aftalade, så kan man icke tillerkänna prinsen något
synnerligt inflytande med hänsyn till föreningsfrågan och med
afseende på Norges inre författning endast till frihetens form eller
detaljer, men ingalunda i den meningen, att själfva friheten
skulle varit i någon mån beroende af honom annat än negativt.
Utom i d:r Nielsens arbeten har man fått en god hjälp till
en riktig uppfattning af Kristian Fredrik i hans både på svenska
och danska utgifna dagbok.1) Tack vare dessa arbeten kan man
väl säga, att få historiska personer ligga så i dagen som prins
Kristian under det norska frihetsåret 1814.
Redan kort efter sin ankomst till Norge på sommaren 1813
träffade prinsen i Tönsberg samman med Herman Wedel. Denne
har själf till olika personer gifvit en berättelse om detta möte,
hvaraf man kan se, att prinsen här af grefven fick sig dennes
»politiska trosbekännelse» meddelad, så till vida som Wedel öppet
erkände, att han ansåg en förening mellan Sverige och Norge
vara till detta senare rikes nytta. Men han kunde naturligtvis
icke erkänna, att han allaredan inlåtit sig i förbindelse med
Karl Johan och svenskarne för att genomdrifva sitt program.
Tvärtom erbjöd han sig att bistå prinsen af all makt, om denne
ville göra sig oafhängig i Norge. »Åntingen måste prinsen
fördrifva kronprinsen af Sverige från Norden eller låta sig af honom
därifrån fördrifvas». Prinsen svarade emellertid, såsom var att
vänta, att han icke kunde inlåta sig därpå, då han icke ville
handla emot de pligter, han egde mot sin konung.8) Det var
ock tämligen själfklart, att om man icke ens kunnat förmå
Kristian August att blifva ett verksamt redskap för en dylik
svensk-norsk politik, så måste det ännu mindre lyckas ined
arfvingen till Danmarks rike. Anbudet var ock utan tvifvel
endast gjordt pro forma. Wedel hade tagit sitt parti, och hans
uppgift kunde nu endast blifva att hålla sig sä obemärkt och
M Den svenska uppl. utgifven af A. Ahnfelt i Europas hof B. II; den
danska af densamme genom C. Brøndsted Kjöb. 1883. Från den senare har jag tagit
mina citat.
’) Se Vogt® Optegnelser, sid. 36, och Aalls Erindringer sid. 308, hvilken
senare källa ensam följes af Nielsen i hans ofvannämda uppsats i Nordisk
Tidskrift 1883 sid. 525.
Hist. Tidskrift Î887.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
