Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Norsk nationel historieskrifning. II. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
NILS HÖJER.
utanför händelserna som möjligt, tills striden mellan koalitionen
och Napoleon blifvit afgjord och därmed skilsmässan mellan
Danmark och Norge beseglad.
Just att förekomma denna skilsmässa och rädda Norge at
den oldenburgska dynastien var däremot Kristian Fredriks
uppgift. Detta har han själf i otvetydiga ord erkänt, t. ex. i
dagboksanteckningen af 1 april, där han säger sig hafva tillskrifvit
konungen af Danmark — med anledning af dennes råd att
resignera — att han skulle mottaga Norges krona vid själfva
afgrundens rand, om icke för annat, så för att bevara arfsrätt för sin
son*1) Han trodde nämligen, att Karl Johan skulle falla med
Napoleon och att, om han nu bevakade sin ätts rättigheter, sonen
skulle i framtiden intaga Norges tron, äfven om landet blefve
eröfradt. Emellertid är det klart, att han också haft andra motiv.
Hans likasom de fleste norrmäns omedelbara uppfattning af freden
i Kiel var den, att densamma innebar den gröfsta våldsgärning
mot Norges folk, liksom mot honom personligen, och tanken på
motstånd måste då ligga nära hoppet, »att Gud ville hjälpa en
så rättfärdig sak».2) Tidigt lefde sig prinsen in i den
föreställningen, att det här gälde att ställa sig i spetsen för ett troget
och frihetsälskande folk emot dess förtryckare. En sådan
uppfattning stämde väl öfverens med hans egen fördel, den stämde
ock med flertalets bland norrmännen nationela ovilja mot Sverige,
som med ett i dylika fall vanligt analogislut genast postulerade,
att intet godt kunde komma frän Nazaret. Som nu grefve Wedel
vid denna tid olyckligtvis var borta i Danmark för uppköp af
säd, och han var den enda af de norska föreningsvännerna, som
hade mod att öppet bekänna kort och verka för sin öfvertygelse,
och kanske också den enda, som kunde meddela fullt tillförlitliga
uppgifter om den svenska regeringens afsigter med hänsyn till
föreningen och Norges inre förhållanden, samt denna regering
själf — på grund af Karl Johans och Wetterstedts frånvaro i
Tyskland och Engeströms däraf föranledda olyckliga inflytande —
icke fann sig föranlåten att taga bladet från munnen och gifva
ett klart besked, så fick undertryckelse-teorien tid att breda ut
sig och att så växa fast i norska folkets föreställningar, att den
’) Se Kristian Fredriks Dagbog, sid. 73. J själfva brefvet, som finnes
intaget hos Sørensen, Kampen om Norge, D. II, sid. 209, heter det än starkare:
»Överdrages mig Norges Throne, da antager jeg den, om det saa var ved Randen
nf Afgrunden, blot for at skaffe min Søn Arveret til dette Ri ge».
2) Dagboksanteckning för 24 jan., a. st. sid. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
