Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.
255
således höll sig en utväg öppen att på ett eller annat sätt
behålla Norge, så fordrades i det af de 4 makternas kommissarier
framlagda ultimatum, att prinsen skulle på förhand ovilkorligen
förbinda sig att abdikera. Och äfven denna redaktion torde
blifvit använd genom tryck eller påverkningar från kommissariernas
sida, i det konungen eller kronprinsen af Sverige önskade
Kristian Fredriks direkta aflägsnande.
2. Kristian Fredrik erbjöd sig att utrymma landet till
Glommen och låta besätta gränsfästningarna med neutrala trupper; å
svensk sida fordrades, att dessa fästningar — Fredrikstad och
Fredriksten — skulle besättas med svenska trupper.
3. Prins Kristian fordrade, att Karl Johan skulle antaga
Eidsvoldslagen och dessutom de grunddrag till föreningsstadgar,
som han med sitt norska statsråd utarbetat; Karl Johan erbjöd
sig att låta en fritt väld norsk riksdag utarbeta en ny
författning för att underställas konungen till sanktion, men vägrade att
på förhand binda sig vid några detaljerade
föreningsbestämmelser; allra minst ville han godkänna prins Kristians förslag om
en halfsuverän vicekonung.
4. Prins Kristian ’fordrade stormakternas garanti för Norges
författning, dess ställning i föreningen och nu närmast för
vapenstilleståndet; Karl Johan vägrade att på detta sätt gifva Europas
stormakter en förevändning att äfven framdeles blanda sig in i
de förenade rikenas inbördes aflarer.
Konventionen i Moss blef en kompromiss mellan de bägge
parternas förslag. Man har sagt, att Karl Johan i alt
väsentligt gaf vika, och det torde vara den allmänna uppfattningen,
men det förhåller sig snarare tvärtom.
Hvad den första punkten angår, som för Karl Johan under
hela tiden framstått såsom sakens kärna, så uppnådde han till
och med mera, än han i sitt ultimatum begärt: prins Kristian
förband sig icke blott »att återlemna den verkställande makt,
som blifvit honom uppdragen, i nationens händer, utan vidare
förbehåll», och »att därefter lemna Norge, om ock ständerna skulle
vilja förmå honom att förlänga sitt vistande i detta rike», utan
han lofvade tillika genom en hemlig artikel att »under någon
pretext» nedlägga den verkställande makten i statsrådets händer
och således omedelbart afgå från hvarje befattning med
regeringsbestyren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
