Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.
267
Äfven ander förutsättning, att kommissariernas uppträdande
skulle hafva medfört »en ny situation», måste det väcka
förundran, att grefve Wedels biograf och meningsfrände kan anse, att
denna medfört några fördelar för Norge. Man ma tänka hvad
man vill om Karl Johans och svenskarnes ärlighet, så torde man
böra medgifva, att högtidliga förbindelser, afgifna af en liten stat
till fyra stormakter för att vinna deras stöd, måste uppfyllas,
antingen vederbörande har god vilja eller icke. Och man må
tänka hvad man vill om norrmännens fasthet och endrägt och
däraf till god del beroende förmåga att försvara Kristian Fredriks
kungadöme, så torde man åtminstone från norsk sida böra
medgifva, att om Karl Johan och svenskarne efter freden i Kiel icke
velat erkänna den norska riksdag, som de ville sammankalla,
såsom kontraherande part, så hade Norges motståndskraft —
oberoende af Kristian Fredrik och stormakternas kommissarier
eller bortsedt därifrån — blifvit helt annorlunda beskaffad, än
nu var fallet. Ty då hade man verkligen fått Norges frihet och
oberoende att försvara. Men månne icke denna norrmännens
relativa styrka i sig inneburit en kraftigare maning till Sverige
att stå fast vid åtagna förbindelser än den omständigheten, att
de allierade makternas ombud funno sig föranlåtna att öfverskrida
sina instruktioner och göra politik på egen hand? Mårtens
anmärker om grefve Wedel, att han skulle velat spela Kristians
rol, om denne dragit sig tillbaka. Häruti har han utan tvifvel
rätt. Vi känna, att Wedel redan 1809 varnade sina svenska
vänner för att blanda sig in i Norges inre angelägenheter, men
att han önskade en fast federativ förbindelse mellan Nordens
stater. Hade omständigheterna stält honom i spetsen för nationen
1814, så hade visserligen Eidsvoldslagen varit något annorlunda
beskaffad; men man kan ega rätt att betvifla, att Norges frihet, vare
sig i det inre eller i förhållande till Sverige, varit mindre än nu.
Och sedan norrmännen väl en gång hunnit ena sig om
Eidsvoldslagen och sätta upp den som ett palladium, ett tecken till Norges
nationela oberoende och frihet, kan man med någon rimlighet
antaga, att Karl Johan och svenskarne skulle hafva bekrigat
norrmännen blott för att tvinga dem att gifva sig själfva en annan lag?1)
*) »Med Sværdet i den ene Haand og Betingelserne i den anden kunde yi
paa en anstændig Maade have sluttet en evig Alliance til begge Rigers Held,
indgaaet en koordineret Union, og saaledes var det, jeg tænkte mig Opfyldelsen
af Traktaten i Kiel». Wergeland, En politisk Tale til det Norske Folk.
Kristiansand 1814, sid. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
