Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
NILS HÔJEB.
den nya föreningen med Sverige till stånd». Mig synes
ojäf-aktigt, att det var den svenska regeringen själf, som vädjat till
en norsk riksdag som ett oundgängligt mellanled, och att när
kommissarierna pekade därpå för bestämmandet af föreningens
form, så voro de intet annat än den svenska regeringens
budbärare och handlade i öfverensstämmelse med dess afsigter, hvilka
blifvit dem meddelade dels direkt genom en svensk promemoria
dels indirekt genom Essen och Sveriges diplomater: Wetterstedt
i Paris, Behausen och De la Gardie i London samt Tavast i
Köpenhamn. Vill man invända, att om också den svenska
regeringen tänkt hänskjuta föreningsfrågan till en norsk
national-representation, så var det dock icke stortinget eller den redan
lagstadgade representationen, på hvilken man härmed syftade,
så svaras, att då Wetterstedt och andra Karl Johans ombud först
meddelade kommissarierna den svenska regeringens planer, så fans
ännu intet storting till; och att det låg i sakens natur, att det
måste anlitas, när det en gång blifvit lagstadgadt, om man annars
lade någon vigt på att komma till en snar uppgörelse med Norge.
Karl Johan skref den 2 juli till Essen, att »landets notabler och
jordegare skulle bilda en riksdag på sätt, hvarom
öfverenskommelse skulle med dem träffas, men att hären icke kunde utgöra
någon del däraf».1) Han visste då icke ännu, att stortinget
var en sådan församling af jordegare, ehuru utan själfskrifna
notabler. Också vet man icke af, att den första punkten i
kommissariernas not af 7 juli, innehållande att Kristian Fredrik
skulle nedlägga sin makt i nationens representanters händer
(hvarmed här endast stortinget kan åsyftas), å svensk sida väckt
några betänkligheter.
Om denna sak kunna dock meningarna möjligen vara delade,
men de borde ej vara det i en annan. D:r Nielsen antager, att
»när norrmännen blott förklarade sig villiga att gå in på
föreningen, skulle de få stormakternas beskydd till att upprätthålla
de vilkor, som kommissarierna förklarat antagliga, och det måste
då blifva mycket vanskligt, för att icke säga omöjligt för Karl
Johan att sätta sig öfver dessa». Det torde vara klart af en
jämförelse mellan d:r Nielsens egen aktsamling och konventionen
i Moss, att Karl Johan verkligen ritat ett streck öfver de af
kommissarierna förordade vilkoren.
’) Härmed syftas på Eidsvoldsförsamlingen, i hvilken krigshären som sådan
var representerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
