Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Norsk nationel historieskrifning. II. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.
271
visar att Karl Johan och kommissarierna voro i godt förstånd
med hvarandra om de vid stortinget åvägabragta förslagen. Skall
man nr dessa bref draga slutsatser i afseende på hvem som var
mest benägen att gå stortingets önskningar till mötes, faller
tyngden på kommissarierna».1)
Detta omdöme har genom ifrågavarande brefväxlings
offentliggörande blifvit till fullo bestyrkt. Karl Johan hade väl redan
i sin instruktion för kommissarierna öppnat utsigt till
modifikationer och ändringar i det framlagda förslaget och äfven erkänt
stortingets rätt till initiativ, likasom han i sina första skrifvelser
till kommissarierna (7 och 8 okt.) i allmänna ordalag uppmanade
till moderation eller att »medgifva alt hvad hedern och Sverige»
väl kan tillåta att bevilja»; men han hade ock uppstält den
ovilkorliga fordran, att konungen och föreningen skulle antaga»
först och grundlagen därefter revideras, och under arbetets gång,,
då han kom i en feberaktig spänning, ansatt som han var å ena
sidan af krigsbefälet, som uppfordrade honom att rycka fram
och tukta motståndet, å andra sidan af sina egna farhågor för
kongressen i Wien och de danska stämplingarna, som han
vädrade öfveralt, förlorade ban snart tålamodet, beklagade att han
måste låta armén marschera, och utsatte gång efter annan en
termin af några dagar, inom hvilken hufvudfrågan måste vara
klar. Kommissarierna åter synas redan från böljan varit beredda
att uppgifva krafvet på konungens omedelbara erkännande och
lyckades med stortinget ingå en kompromiss på så sätt, att
föreningen antogs i princip den 20 oktober, men konungavalet
uppsköts, tills grundlagen blifvit reviderad. Sedermera bemödade de
sig nästan i hvarje rapport att undanrödja kronprinsens
misstankar, afrådde alla förhastade steg och framhöllo med goda skäl,
att nödvändigheten af ett snart slut på underhandlingarna borde
ådagaläggas med Norges eget behof och icke med hotelser, hvilkar
om de sattes i verket, väl kunde bryta öfverläggningarna, men
icke leda till det föresatta målet, och om de icke verkstäldes,
endast ledde till motsatsen af hvad man afsåg. Kronprinsens
fråga, om norrmännen ville erkänna konungen som suverän
enligt freden i Kiel eller som konstitutionel konung enligt
konventionen i Moss, till hvilken frågas besvarande han lemnade
stortinget en tid af två dagar, bemöttes af kommissarierna därmed,,
att norrmännen icke ville vidgå, att de genom konventionen er-
*) Rydin, Föreniogen, sid. 136, not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
