Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Norsk nationel historieskrifning. II. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
NILS HÖJER.
känt konungen, och att svenskarne, genom att själfva fordra ett
offentligt och högtidligt erkännande, gifvit dem det bästa beviset
för att denna formalitet återstod. Deras försvar för den
moderation, som de under hela underhandlingen ådagalade, finnes
sam-manfattadt i följande präktiga och än i dag beaktansvärda ord
af den 29 oktober: »Ingenting är lättare än att bryta. Det behöfves
blott ett ord och ett beslut för att komma därhän, men väl böra
vi betänka oss, innan vi uttala detta genom sina följder så
ödesdigra ord. Den kännedom, vi hafva förvärfvat om Norges
militära och financiela ställning, skulle nog kunnat låta oss förmoda,
att norrmännen icke hade medel att fortsätta kriget och att
kanske fruktan skulle kunnat tvinga dem att genast erkänna
konungen–; men utom det att det är omöjligt att beräkna
en folkförsamlings beslut, hvilken ofta lyssnar mindre till
förståndets än lidelsens röst, skulle man på detta sätt hafva skaffat
sig en tillräcklig säkerhet för framtiden? Efter att en gång hafva
slagit in på denna väg, hade man icke alltid måst fortsätta att
injaga skräck? Och hade icke nationen haft rätt att säga: Man
har lemnat oss två månader för att samlas och vill ej lemna oss
den tid, som är nödvändig för att afhandla vårt lands
lifsintres-sen. För öfrigt om man genom att endast låta våldet tala hade
skapat en söndring mellan det sydliga och nordliga Norge; om
man måst än en gång utgjuta blod, om man gifvit de
illasinnade en förevändning att under fagert sken bedraga folket genom
att föregifva, att Sverige endast öppnade fiendtligheter för att
upprätta svenska garnisoner och svenska ämbeten i Norge; så
skulle man visserligen utan tvifvel kunna med framgång
vederlägga detta å vår sida både med vapen och med bevis, men man
skulle antingen hafva i grund fördärfvat ett land, som man vill
för alltid förbinda med Sverige, och i de båda folkens blod ånyo
tändt hatets låga, som så länge söndrat dem, eller också skulle
man hafva upprättat en passiv lydnad, följd af en dyster
tystnad, en föregångare till nya stormar för våra barn».
På detta sätt blef det stora verket fullbordadt i stort sedt
»utan hot, utan visad öfvermakt och med nationens bifall», och
ser man till resultatet och tager sin utgångspunkt icke i senare
tiders konstruktioner öfver hvad möjligen kunnat erhållas, utan
i hvad man å svensk sida bevisligen velat uppnå, d. v. s. i det
svenska statsrådets förslag till reviderad författning och
unions-stadgar, så skall man finna, att Sverige verkligen erhöll alt vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
