Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En svensk beskickning till Ryssland under Erik XIV:s regering - Legaternas, som till Ryssland af kung Erik skickade voro, relation huru resan hade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begiärede vi, at inge hus eller slått skulle namngifves, uden dett skulle
så insätties i brefvet: hvad som hvar kunde inbekomme af bägges
deris fiender, dett skulle hvar för sig behålle, med alle de äger, rätt
och rättigheter, som af ållder till samme slått och gårdar tilleget
hafver och icke räknes hvad häst trampet hafver och sabel öfverutdragit;
sammaledes at härtig Christoffer måtte och få behålla alle de
slott och befästninger anförtrodde af keij. Mäij., som han inne hade
den tid han gaf sig under kungl. Maij. vår äller nådigste herre. Där
svarede de så till: huru är det möijeligt at storförsten skall gifve
bårt så mycke af sitt fäderne, Lifland, at härtig Christoffer skulle något
få inn af hans fäderne? Dett giör han ingalunda, ty af samma slott
är först den feiden begynt emillen keij. Maij. och konungen i Pålen.
Därtill svaredes, som förmältes uti repliquen, och efter det h:r Nils
hade den befallning af kungl. Maijestät vår allernådigste herre, at han
änteligen skulle låge så, at vi intet kommo med ofred tillbaka igiän,
därföre måtte vi rätte oss efter den conclusion, som i repliquen stod
och oss blef föreläsen, alldenstund vi efter nogsam, flitig och allfversam
förhandling intet videre kunde komme därmed; anten skulle vi
strax dragé med ofred tillbage igiänn eller tage dett emot, som
storförsten oss tillböd. Och meden h:r Nils var och pålagd af kungelig
Maij. at tale sielf med storförsten, och icke at uptäcke dett för rådet,
som honom befalt var, därföre sade h:r Nils till rådet: om så är at
storförsten vill lade mig komme allene till tals med sig, så hafver
jag något hemligit at uptäcke för honom sielf och icke för eder. Men
rådet stod strax därefter, at h:r Nils skulle det förtälja. H:r Nils
svarede: neij, dett giör jag ingalunda, och om jag icke hemligen får
sielf sige storförsten allene mine hemlige uppålagde värf, så vill jag
drage tillbage igiänn, ligesom jag kom hit. På dett siste gick rådet
till storförsten och gåfvo därom tillkiänna och kommo så igiän
begiärandes, at h:r Nils skulle dem det säije, förty han kunde intet uden
tolk dett samme för keijseren uptäcke, och därföre måtte någen annen
vetet med och dett är alldrig så hemligt, at vi, som äre hans keijs. Maij.
råd, ju få vete dett. Men h:r Nils sade: neij, kungl. Maij. min
allernådigste konung hafver mig befalt för ingen annen det uptäcke utan
för storförsten sielf, därföre kan jag dett intet giöre. Så ginge de
åter till storförsten igiän och voro ett gått schiffte hos honom. Seden
komme de åter igiän och sade, h:r Nils skulle gå till storförsten. Så
tog h:r Nils Bertill Giörenson med sig, som uttolke skulle. Som de
kommo till honom därinn, som han sielf satt, så befalte han alle gå
ud, men de som hans näste råd voro, dem behålt han inne hos sig
och sade, at h:r Nils och Bertil skulle gå framm till honom. Och
stego de rätt när intill honom. H:r Nils talede och Bertil tålkede:
Jag kan för Eders Keijserlig Maijestät icke längre förhålle, om thet
så är, at Eders Keijserlig Maij. ville giöre alt det kungl. Maij. till
Sverige, vår allernådigste herre, begiärer igiän, så hafver jag något
hemligt at tillsäije Edere Keijserlig Maij. ifrån vår herre och konung.
Så svarede storförsten: Om dett så är, at eder herre och konung Erich
vill unna oss den pärson, så ville vi giöre till sagen alt hvad som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
