Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
ÖFVEB8IGTEB OCH GBANSKNINGAB.
gifna att pä landsbygden anlägga boktryckeri. Förf. påstår, att adeln
ännu har privilegium att »aga och näpsa» sina frälsebönder. Och
det är, såvidt vi iunna se, endast genom brist på följdriktighet, han
undgår den slutföljden, att adlig enka eller mö, som olofvandes träder
i gifte med ofrälse man, ännu i dag är pligtig att mot lösen afstå
sin sätesgård. Hvad presteståndet angår, kan det vara nog att
påminna om, att statskyrkotvång och intolerans göras till ett
prest-privilegium i första artikeln af 1723 års privilegiiurkund, som bjuder
att Liber Concordiæ är en af evangeliska religionens källor, och att
ingen kättersk lära (med ett litet undantag för utländingar) skall inom
rikets gränser blifva lidén1).
Det har ej ingått i förf:s plan att studera adelsprivilegiernas
historia utanför de statsrättsliga urkundernas område, i verkställigheten
och verkningarna. Någon gång antydes, men ej mera, att ett eller
annat numera upphäfdt privilegium redan förut råkat i förgäteiihet
(s. 193, 217, 222), ett eller annat, ännu bestående, ej på senare
tider tillämpats (s. 29). Men i öfrigt har han strängt begränsat sig
inom det honom meddelade uppdragets ram. Han har därför kunnat
gifva sin utredning formen af en kommentar till 1723 års
adelsprivilegier efter paragrafernas ordningsföljd. Mer har man ej häller
rätt att fordra, men det hindrar ej att många spörsmål påtvinga sig
läsaren, af hvilka några här må anföras, blott såsom förord till den
önskan, att författaren en gång till historisk behandling åter upptoge
ståndsprivilegierna, ej blott adelns, från andra synpunkter och i ny
form, då han blefve i tillfälle att på en alla tilltalande tafla visa,
huru och med hvilken vedermöda, med hvilka medverkande krafters
hjelp den allmänna rätten numera någorlunda återeröfrat
privilegiernas förlorade områden.
Man frågar sig, i hvad mån privilegierna, såsom traditioner
förmäla och väl äfven af dokument styrkes, blifvit i verkligheten
utsträckta öfver bestämmelsernas innehåll och syfte. Därvid skulle man,
bland annat, vilja veta om adelsprivilegierna i Sverige, såsom i
Frankrike, tenderade till utvidgning just under den tid, som närmast
föregick den stora omhvälfning, hvilken öfveralt blef det ännu i dag
verkande föredömet för ståndsprivilegiernas afskaffande, om under
Gustaf III en sådan tendens uppbars lika mycket af konungens politiska
plan som af adelns anspråk. Om konungen, såsom Adlerbeth
omtalar, gaf regimentscheferne befallning att »till officerare ingen
ofrälseman föreslå», så stod deuna mot 10 g B.-F. stridande order i bästa
öfverensstämmelse med de grundsatser, som under revolutionens
närmaste förtid följdes i Versailles. Den historiska skola, inom hvilken
för trettio år sedan Aléxis de Tocqueville var föregångsman, har
genom en rad af vigtiga arbeten, senast och definitivt i ett stort verk
af den nyss bortgångne Aimé Chérest, mot de talrika försöken att
rehabilitera Vänden régime ådagalagt, ej blott att feodalrättigheterna
*) Denna art. i prestprivilegierna åberopades i presteståndet mot Anders
Chydenius berömda memorial om religionsfrihet (1779), som tack vare de tre
andra ståndens beslut ledde till kung. den 24/t 1781.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
