Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WACHTMEISTER, ADELNS PRIVILEGIER.
II
genom sakernas egen gång blefvo mer och mer outhärdliga, utan ock
huru adelsprivilegierna nu formligen utvidgades under den tid, då
månge klarsynte män, en efter annan, bådade den stora
statshvälfningens snara ankomst. Till denna utvidgning hör adelns monopol
på officersbeställningar och en del andra ämbeten. I det försenade
svar på en adress från tredje ståndet, som kom detta till handa om
aftonen den 17 juni 1789, när det redan antagit namn af
nationalförsamling, förklarar Ludvig XVI att han »ogillade det i adressen flere
gånger upprepade uttrycket privilegierade klasser om de två första
stånden». Och likväl hade detta ord aldrig förr i så hög grad varit
på sin plats. Ännu i ett sådant ögonblick som den 23 juni var
konungen ense med återgångspartiets ledare om att neka lika rätt
för alla till ämbeten och tjenster och särskildt att mota de ofrälses
tillträde till officersbefattningar. I hvad mån gjorde sig samtidigt
liknande syften gällande i vårt land?
Ett spörsmål, befryndadt med frågan om privilegiernas
utsträckning i tillämpningen öfver den lagliga gränsen, vidröres af förf., men
något mera knapphändigt än man kunde Önska, nämligen det,
huruvida privilegiijämkningen 1810 verkligen blef fullständigt i verket
satt eller. ej. Förf. nämner, på tal om adelns skattefrihet för
stadsfastighet (117—134), att den tvist om vidden af adelns eftergifter i
detta hänseende, som uppstod kort efter utfärdandet af kung. den %
18TO, afgjordes genom ett af ridderskapet och adeln 1823 fattadt,
men ej expedieradt, beslut, hvilket godkände vederbörande utskotts
mening, att adeln redan 1810 verkligen för sina fastigheter i alla
rikets städer åtagit sig skjutsningsbesvär, inqvartering, båtsmanshåll
och andra fastighetsafgifter. Förf. har förbigått förhistorien till detta
1823 års beslut, som ehuru ej expedieradt synes efterhand hafva i
praxis löst frågan. Dessa föregåenden äro dock ej utan intresse, bland
annat därföre att de hos adeln visa större tillmötesgående än hos
presterne. Det särskilda utskott, som 1812 sattes för att utreda de
vid förra riksdagar yppade, men uppskjutna tvistiga frågor mellan
bondeståndet å ena och de Öfriga stånden å andra sidan, fick äfven,
mot presteståndets önskan, taga befattning med en i borgarståndet
väckt motion om adelns och presternes skattskyldighet i städerna.
Utskottet, som genom åberopande af privilegierna ledigt redde sig
från bondeståndets önskemål, röjde däremot mycken välvilja för
borgarståndets anspråk. Det föreslog — »med anledning af den
tillstyrkan, ledamöterne af höglofliga ridderskapet och adeln samt af
högvördige presteståndet gifvit» — att adeln och presteståndet skulle
för hus och tomter i städerna deltaga i kostnad för nybyggnad och
reparation af kyrkoherde-, kaplans-, klockare- och rektorsbostad samt
skolhus, eftersom ju alla fastighetsegare deltoge i val till de kyrkliga
befattningarna och egde begagna sig af skolan. Dessutom föreslog
utskottet att utplåna olikheten mellan föreskrifterna eller uttrycken i
S 2 och § 3 af kap. 26 B. B. (Bih. IV, 2495). Tre stånd biföllo,
endast presteståndet sade nej. Och sålunda vardt det af adeln för
dess del gifna bifall till en förklaring, som blott afsåg att bringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
