20 (Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Utredning rörande de Ridderskapets och adelns privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, hvilka böra anses ännu ega gällande kraft. Af H. H:son Wachtmeister. Anm. af A. H.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

ÖFVEHSIGTEB OCH GBAH8KNINGAB.

bevars», svarade opponenten, »man kan antaga allting». Men frän
hypotesmakeri om, huru ett nu okändt juridiskt begrepp skall
in-tvingas under den ena eller andra kategorien i nu gällande lag, fär
lagskipningen ej utgå. Naturligtvis kan tillämpningen af nuvarande
häktningslags stadganden i ett gifvet fall vara föremål för olika
meningar, den är underkastad ett bedömande, som kan utfalla olika
efter olika kännedom om och uppskattning af de person- och
sakförhållanden, som konstituera fallets karaktär. Men hvilka de
omständigheter äro, som, därest de förelinnas, berättiga häktning, därom
råder ej någon ovisshet. Men just detta, just vilkoren, är det
fullkomligen ogörligt att utreda, därest g 5 i ad. priv. skulle tillämpas.
Om en adelsman, sorn förmenar sig hafva blifvit olagligen häktad i
strid med denna g, åtalar den som häktat honom, kan dä denne
dömas för öfverträdelse af en lag, hvars verkliga mening är lika
mycket för domaren som för honom sjelf outransaklig? En fällande
dom, grundad på privilegiiparagrafen, skulle innebära en lagförklaring,

hvartill domstol saknar befogenhet, eller en lex in casu.

* *

Äfven den, som i vissa stycken ej kan biträda författarens åsigter
om nu gällande adliga privilegiers omfång, skall icke dess mindre
erkänna, att arbetet är i hög grad grundligt, samvetsgrant och
lärorikt. Han har med största fullständighet och en aldrig svikande
opartiskhet framlagt samt skarpsinnigt granskat materialet. Det är
således blott mot vissa slutsatser vi vändt oss med ofvanstående
anmärkningar. Till slut en liten erinran icke mot, men i anledning
af en faktisk uppgift.

Förf. anmärker vid gg 2—3 att 1809 års regeringsform gjorde
slut på all hänsyn till börd vid befordringar. Detta tål någon
inskränkning. Efter det att först 1844 års riksdag upphäft föreskriften
om hälften frälse och hälften ofrälse ledamöter i h. domstolen, och
just med anledning däraf, väckte C. G. D. Mörner motion om
upphäfvande af de stadganden, som lade hinder i vägen för adelsman
att erhålla tjenstebefattning i stad. Besvärsutskottet tillstyrkte, under
förutsättning af borgarståndets samtycke, en anhållan hos K. M:t om
utfärdande af förklaring, att ämbeten, tjenster och beställningar i
städerna vore tillgängliga för hvarje svensk man utan afseende å
börd. I borgareståndet fans ingen enda opponent; dock ansåg sig
en ledamot böra påpeka den förmenta olägenheten, att om Stockholms
magistrat komme att bestå af blott adelsmän, och representationsskicket
förblefve oförändradt, ingen magistratsperson skulle kunna väljas till
borgareståndet (ehuru B. O. föreskref att af hufvudstadens 10
riksdagsmän 3 skulle vara magistratspersoner). Förslaget godkändes efter ett
par minuters öfverläggning, hvarunder flere talare skyndade att »visa
sin borgerliga ridderlighet» och förordade detsamma. K. M:t biföll
riksdagens hemställan (kung. 8/s 1845).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Wed Nov 27 22:19:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ht/1887/0388.html

		Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 / 20 (1881) With: Emil Hildebrand Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|