Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Fälttåget i Norge år 1814. Kritisk belysning af J. Mankell. Anm. af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANKELL, FÄLTTÅGET I NORGE ÅR 1814.
53
ordasätt till och med stundom genljuder i densamma. Vi hafva sett,
till hvilka politiska misshugg författaren gjort sig skyldig genom att
hans bok på detta sätt blifvit en svensk efterdyning af den norska
ambitionslitteraturen. Det har icke ledt honom mindre vilse i kriget.
Författaren framhåller med synnerlig styrka Norges försvarskraft
1814, hvilken han först söker bevisa genom att anföra Karl Johans
vittnesbörd. Eedan traktaten i Åbo och inställandet af Karl Johans
tilltänkta anfall på Seland i följd af Englands uppskjutna tillträde till
denna traktat säges (sid. 6) visa, att han ej ansåg sig stark nog att
taga Norge eller förmå Danmark att afstå därifrån utan hjälp af
Kyssland och England. Man skulle annars tro, att detta endast
bevisar, att Karl Johan ej trodde sig ensam kunna besegra
Danmark-Norge och dessa rikens skyddsherre Napoleon den store, hvilket icke
borde väcka förundran.
Då Karl Johan i april 1814 anhöll om stormakternas
diplomatiska aktion mot Danmark och Kristian Fredrik, skall däraf framgå
(sid. 15), att han ej häller vid denna tid ansåg sig tillräckligt stark
att ensam eröfra Norge. Eec. hemställer, huruvida man icke möjligen
skulle kunna förklara saken genom Karl Johans egna upprepade
försäkringar, att han ej ville bekriga Norge, om han kunde få bort
Kristian Fredrik på annat sätt, hvilken försäkran verkligen vinner ett
visst stöd däraf, att han genast slutade kriget, när Kristian Fredrik
afgick.
Slutligen drager förf. fram Karl Johans »bekanta yttrande»: gif
mig 40,000 man under vintern och sex millioner och jag skall
marschera (sid. 121), hvilket han gissar hafva blifvit faldt vid
underhandlingarna om konventionen i Moss. Härvid skall först anmärkas,
att detta är mycket osannolikt af den grunden att — såvidt man
vet — ingen opposition mot konventionen förekommit före dess
afslutande. Om Karl Johan verkligen yttrat sig på angifvet sätt, så
skedde det utan tvifvel efter konventionen, då han verkligen från sina
officerare erhöll förnyade anmaningar att rycka fram och slå ner
motståndsandan hos norrmännen eller att »ecrassera det packet, som vågar
resonnera»; men det är Öfvervägande sannolikt, att ett dylikt yttrande
aldrig blifvit fäldt. Det har ingen annan hemul än ett af
Bergman-Schinkel angifvet rykte; men förf. känner själf och anför på sitt vis
(sid. 133) ett liknande autentiskt yttrande af Karl Johan i bref till
de svenske kommissarierna af 7 okt. Han säges här »upprepa sitt
yttrande från underhandlingarna rörande stilleståndet, nämligen att
han skulle fordrat helt andra vilkor, om han kunnat förfoga öfver
40,000 man etc.» Det är stor skada, att Hr Mankell, som i en not
till ifrågavarande ställe anför iörsatsen till ifrågavarande yttrande på
franska efter originalets af Nielsen utgifna text, icke efter samma
källa anfört eftersatsen, ty då hade läsaren själf kunnat finna ut, att
öfversättningen i texten, om man ens får kalla den så, är alldeles
oriktig. Den utelemnade eftersatsen lyder: »je pourrais réduir les
Norvègiens à ne pouvoir réclamer d’autres droits que ceux dun pays
conquis». Han säger således alls icke, att han förut skulle fordrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
