Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ÖFVER8IGTER OCH GRANSKNINGAR.
andra vilkor än ban gjort genom konventionen, utan att han nu
skulle kunna fordra hvilka vilkor som hälst under nämda
förutsättning, och i följande sats lemnar han kommissarierna full
myndighet att handla efter eget omdöme, lemnande äfven till dem att
bedöma Sveriges hjälpkällor, således att afgöra, om han verkligen
kunde påräkna 6,000,000 Rdr1).
Men icke blott Karl Johan utan äfven den vid norska gränsen
under hans frånvaro i Tyskland kommenderande general Essen var
modstulen och ansåg främmande hjälp oundgänglig. Detta framhåller
författaren genom att med här nedan återgifna kursivering anföra ur
ett bref från Essen af 2 juni, att denne efter Karl Johans återkomst
»ansåg svenska hären nu tillräcklig att, jämte de allierades trupper9
segra». Den sålunda återgifna punkten lyder (Bergman-Schinkel,
VIII, 341): »Den vackra armé, E. K. H. för med sig–är alltför
van att segra under E. K. H:s order, för att vi icke kunna smickra
oss med en lika skyndsam som fullkomlig framgång. Alldenstund
denna armé till antalet (däruti inbegripna de allierades trupper)
öfvergår2) den jag i min fälttågsplan föreslagit, tycker jag mig kunna med
förtroende rekommendera denna plan till verkställighet». Om
författaren bläddrat om 2 blad i Bergman-Schinkel (VIII, 345), så hade
han funnit följande redogörelse för ett samtal mellan Essen och de
främmande makternas kommissarier: »Jag förmodade, att E. K. H.
icke ämnade begära några hjälptrupper, hvaraf E. K. H. enligt min
tanke icke kunde ega behof»; och vidare: »Orlov syntes något
missnöjd, då jag sade honom, att vi enligt min tanke icke hade behof
af främmande trupper för att bringa Norge till eftergift.»
Att förf. kunnat hänföra Essen till de tviflande med hänsyn till
Norges eröfring förefaller så mycket mera egendomligt, som han väl
känner samt i utdrag meddelar (sid. 16 o. f.) den operationsplan,
enligt hvilken Essén ville före Karl Johans hemkomst ensam eröfra
Norge mèd 30,000 man, till större delen unga och oöfvade trupper,
blott han hade en gifven öfvervigt till sjös. Men all förundran
försvinner, när man läser det referat, som förf. (sid. 151) gör af denna
Essens operationsplan. Det heter der: »Denne lugne och kallblodige
krigare, som då innehade Karl Johans högsta förtroende, ansåg ej
möjligt att betvinga Norge medelst blokad och höll för ganska
sannolikt, att man för dess eröfring måste underkasta sig tvänne fälttåg.
Vore det meningen, att han ensam skulle försöka Norges eröfring,
måste han hafva en afgjordt öfverlägsen flotta och dessutom en armé,
som uppbringades till 30,000 man goda trupper, hvilka skulle
framtränga landvägen, under det 10,000, kanhända det dubbla, öfver
Kristianiafjorden forslades till Laurvig».
Att Norge ej kunde betvingas genom blokad har Essén verkligen
yttrat (se Mankells citat sid. 16), men menar tydligen uteslutande
’) Förf. upplyser i en not till sid. 121, att härmed menas Specier. Man
sknlle annars förmoda, att Karl Johan menat med Rdr detsamma som andra
svenskar p& den tiden, d. v. s. Rdr Bco.
2) Bör vara: vida öfvergår, se Nielsen, Breve frän Essen, s. 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
