Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Fälttåget i Norge år 1814. Kritisk belysning af J. Mankell. Anm. af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANKELL, FÄLTTÅGET I NORGE ÅR 18 14.
6r
Läsaren kan af denna parallel inhemta, att under det kapten
Mankell låter norrmännen enligt planen leverera batalj ovilkorligen,
i händelse svenskarne vände sig mot norr åt Rakkestad, så gör
Seyer-sted själf till ett vilkor, att de voro starka nog därtill, och bjöd i
motsatt fall retirad, tills en förening skett mellan deras södra och
mellersta brigad. Och äfven efter föreningen tillstyrkes ett slag
endast i -det fall att svenskarne ej hade forcerat Svinesund och hunnit
förena de genom Eningdalen och öfver Svinesund inbrytande
afdelningarna. Om svenskarne ej vände sig åt norr utan åt väster
för att belägra Fredrikstad och forcera Sannesund, så borde de
visserligen anfallas för att dragas ifrån Fredrikstad, men här förutsattes
för det första, att norrmännen äro herrar till sjös och för det andra
framhålles alternativt retirad till Rakkestad. Hvad där skulle ske,
nämnes icke uttryckligen, men det är tydligt, att nu inträder den
förut behandlade situationen, och att således ett slag skulle vågas,
»om man kände sig stark nog därtill».
Vidare förekomma några förutsättningar i den Seyerstedska planen,
som för ett rimligt och billigt bedömande af fälttåget äro nödvändiga
att känna, men som författaren med tystnad förbigår. För det första
säger Seyersted efter att hafva redogjort för den norska härens
uppställning bakom Glommen i tre brigader: »I disse Positioner maatte
Armeen forblive, indtil man med nogen Sandsynlighed . . . kunde
beregne Fjendens Operationsplan og derefter handle» (Morgenstjerne,
I, s. 120). För det andra förutsätter defensionsplanen ett
kombi-neradt svenskt anfall öfver 1) Svinesund och Idde, 2) Holmedal,
3) Magnor, och föreskrifver i ty fall: »I dette Tilfælde vilde man
nødes til med Hovedstyrken af Brigaderne at handle aldeles defensiv,
indtil en god Leilighed viste sig for Nogen af dem at gaae o ver til
offensive Foretagender» (a. st. s. 150). Nu kände norrmännen icke
den svenska operationsplanen vid den tid, då en koncentrering skedde
vid Rakkestad *), och vidare antogo de just ett sådant koncentreradt
anfall, som här omtalas, väl icke öfver Holmedal, men öfver de
bägge vägarne Magnor och Svinesund. På grund af den skräck,
som Gahns därpå beräknade infall öfver Magnor med 1,500 man
medförde, egde aldrig den i planen för ett fältslag förutsatta
föreningen rum mellan Hegermanns och Staffeldts brigad, ty af den
förra qvarlemnades eller detacherades till Krebs icke mindre än 3
bataljoner och 4 divisioner, af hvilka visserligen en bataljon senare
erhöll order att bryta upp till Rakkestad, men aldrig hann fram,
förr än reträtten redan var anbefald (Morgenstjerne, I, s. 158).
Författaren omtalar själf på flere ställen denna splittring af trupperna
och omnämner äfven, att Seyersted själf tillstår, att härens
splittring och hufvudstyrkans däraf följande svaghet kunde innebära en
fullt giltig grund till återtåg. Han kunde gärna hafva tillagt, att
något slag aldrig under de för handen varande omständigheterna
blifvit i defensionsplanen tillstyrkt.
*) Förf. erkänner själf (sid. 34) att »man fullständigt saknade kännedom
angående svenskarnes uppställning».
Hist. Tidskr. 1887. Granskn. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
