Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIBES DE CHANUT
17
sjelft så nära tillsamman med dem, som lemnas om Pimentel.
Men å en annan sida torde vara lämpligast att först framställa
de randanmärkningar, hvartill Picques’ framställning af Pimentel
och af förhållandet mellan honom och drottningen gifva anledning.
Ej många skrifter lemna så rikhaltiga bidrag till kritik
af sig sjelfva, som dessa memoirer. Det sätt, hvarpå Linage
de Yauciennes gifvit dem form, är härtill en bidragande orsak;
det föregående har härpå redan lemnat några betecknande
exempel. Men de flesta af deras uppgifter behöfva dock belysas
annorstädes ifrån. Till dessa höra i främsta rummet den om
Pimentels ständiga ministeriela uppvaktningar hos drottningen.
Yi anmärka först, att Picques i sin berättelse lemnar uppgifterna
ej i första hand, utan under uttrycken: »ön remarqua», »ön
disoit». Hvad han berättar är hvad han hört, ej hans egen
erfarenhet. Han hade ju ej heller samma tillträde till hofkretsen
som Pimentel: han kom dit i regelmässiga, begärda audienser.
Dessa uppgifter om timmarne, som Pimentel dagligen tillbragt
hos drottningen, om de regelmässiga tvenne uppvaktningarne
om dagen, så väl som de föregifna brefven såsom pretexter för
enskilda audienser, äro kanske ej heller att taga så alldeles noga.
De äro emellertid detaljer, hvilkas vigt ej i sig sjelft är så stor.
Att Pimentel väckt den största uppmärksamhet genom det sätt,
hvarpå han helt annorlunda än andra främmande sändebud
omgaf drottningen, är hvad som tydligen framgår af berättelsen.
Det är det vigtiga. Men det nämnes icke orsakerna till
förhållandet. Till en del skulle dock dessa hafva kunnat varit nämda,
om också icke alla, ty en — och den vigtigaste — kunde hvarken
Picques eller någon annan af de samtida ana. Hvad som kunde
hafva varit nämdt, därför att det ej bör hafva varit okändt för
den franske residenten, det är, att Pimentel införde i drottning
Kristinas hof en ny, dittills okänd form för det främmande
sändebudets audiens vid diplomatiska ärendens föredragande, som ej
ens Chanut under sitt sträfvande att hålla jämvigt mellan
drottningen och rikskanslern hade användt. Han tog nämligen
privataudienser hos drottningen med förbigående af hittills öfligt
bruk att skriftligen hos rikskanslern först begära audiensen. Ett
samtal med Pimentel, som Whitelocke anför i sin dagbok, sprider
ljus öfver dessa förhållanden. När Whitelocke anländt till Up-
Hist. Tidskrift 1S8B. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
