Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
MARTIN WEIBULL
sala 1653, hade cereinonimästaren låtit honom veta, att han
borde på öfliga sättet gå till väga och genom en »memoir to the
Secretary of State» göra anmälan, då han begärde företräde hos
drottningen. Men Pimentel ansåg detta onödigt: bästa vägen,
sade han, vore att begära privataudiens hos drottningen sjelf.
»Gjorde E. Exc. så?» inföll Whitelocke. »Ja», svarade Pimentel,
»jag valde detta sätt att gå till väga, så ofta jag haft något att
andraga, och det har slagit väl ut: drottningen tyckte bäst om
detta.» I fall Whitelocke, så slöt han, begärde audiens till
följande dag — det var sjelfva juldagen — vore Pimentel
öfvertygad, att han också finge den.1
Pimentel införde sålunda en nyhet, som måste väcka
uppseende: han gick, såsom det föreföll, af något särskildt skäl
utanför de gamla officiella formerna. Denna nyhet kunde ej
emottagas utan med missnöje, ty den förde in på den okontrollerade
regeringsmaktens väg, och det var denna man med afseende på
drottning Kristina ville och äfven — på grund af åtskilliga skäl —
ansåg sig böra hindra. Att det var en spanior, ministern för
en katolsk stormakt, som införde den, ökade missnöjet: det
stegrade Frankrikes, den vänskapliga maktens, misstro. Drottning
Kristina åter, som beherskades af en lefvande, fastän, såsom det
synes, ej berättigad misstillit till högadeln, som bestämdt ansåg,
att denna i hemlighet hyste afvoghet mot monarkien — aldra
helst den ärftliga — omfattade däremot gerna hvarje tillfälle till
omedelbart ingripande med förbigående af såväl de kollegiala
myndigheterna som de höga riksämbetsmännen. För henne voro
troligen dessa privataudienser redan af detta skäl behagliga. Men
man får dock ej antaga, att de varit så ständigt upprepade.
Konrad v. Beuningen, holländaren, som säkert med uppmärksamt
öga följde dem, säger blott, att Pimentel »alla veckor» hade
audiens och »stor accès» hos drottningen.2
1 Whitelocke, Journal of Swedish Embassy I, 242—43.
Pimentel: What course do you intend to take forprocuringyour audiences?
Whitelocke: The master of the ceremonies adviseth that I must go by
way of memoir to the Secretary of State.
Pimentel: With subinission to him, to whose office it doth belong, I
appre-hend that way to be about, and not so agréable as to désiré private audiences
from the Queen herself.
Whitelocke: Did yonr Excellence use that way?
Pimentel: I took that course in all my business, and it sncceeded well, and
was best liked bv the Guecn.
2 K. v. Beuningen 1653 "/„ Fryxell, Handl. IV, 283. Han slöt, liksom
Picques, häraf, att en niira vänskap rådde mellan Sverige och Spanien ("/j)> men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
